Inte top notch!

(OBS! Jag känner mig lite sjuk, så inlägget är inte så top notch, ok?)

Hur var din eventuella mors dag? Min var ganska tvärt om mot vad den, enligt seden, borde ha varit. Per har varit totalt däckad i feber sen igår, han trodde han drabbades av en allergichock igår på dan, men ju längre tiden går och ju högre febern blir så inser han att han nog faktiskt även har blivit riktigt jäkla sjuk. Typ nån infektion eller superförkylning. Hur som helst. Han släpade sig upp i morse och jag fick en fin frulle och ett regnbågsparaply av kidsen, (för sånt har Regnbågs Ruby) men sen tog energin slut och det liksom bara sa stopp och han bokstavligen stupade i soffan vid tiotiden helt varm som en liten stekpanna. Och snorig, hostig etc. Myyyys.

Vi fick ställa in alla planer vi hade idag, så himla tråkigt, men kidsen måste ju ändå underhållas. Jag tog med dom ut på cykeltur. Vi träffade några fina kompisar/grannar på vägen och drog till Ica och sen hem till dom för lunch och lite glass. Det var kul men intensivt. Nikki-Los humör eskalerade liksom hela tiden. Hon går just nu på en kortisonkur och då dubblas hennes intensitet. Jag var helt svettig när jag kom hem. Så trött. Jag tänkte att nu ska här vilas så mkt det går, men tyvärr var det omöjligt för hur fasen såg det ut i lägenheten?! Alltså, jag fickk nästan panik. Varje jäkla rum var som en liten katastrof.

Så nu har jag dammat, sorterat, plockat, dammsugit och våttorkat i varje jäkla vrå. Så nu är jag helt slut och tänker att det är lite oväntat ändå att jag körde superstädningen just idag, hehe.

Men, men … är en rebell så är en. (Skämtade lite där. Det var så illa att det inte kunde vänta helt enkelt.)

En lite grej bara. Nu ligger jag i sängen och ska sova, men är det inte nåt som känns fel? Jo, jag tror jag börjar känna mig lite kass. Lite febrig, ont i halsen och sånt. Snälla!! Jag vill inte bli sjuk. Jag har ju tid hos Tess Nivas på Paul Mitchell i morgon kl 09 för att fixa håret ju. Jäkla skit. Jäkla skit. Jäkla skit!!

Måste sova nu och hålla tummarna för att jag bara är trött och sliten och att svettigheten inte är feber. Puss, kram och godnatt!

Glöm INGA mammor på morsdag!

Idag vill jag säga grattis till ALLA närvarande och kärleksfulla morsor. Det innefattar mammor

👩‍👦👩‍👦‍👦med eller utan medförälder

 🌈med eller utan snippa 

👼🏻👼🏽👼🏿med eller utan barn på jorden 

💞med eller utan biologiskt band till sina barn. 

SÅKLART!

Och en extra tanke till alla er med morsor som inte är här fysiskt. 

Hurra för er!! ❤️❤️❤️Här är min mamma Ing-Marie, mer känd som Mimmi. Nikki-Lo hittade på det namnet som tvååring och nu säger vi det allihop av bara farten. Här är Mimmi bara tonåring, fotot är taget långt innan jag ens var påtänkt. (Men en svindlande tanke är att jag, redan när mamma låg i min fina och saknade mormor Inga-Lills mage, faktiskt fanns som nanolitet ägganlag i det lilla fostret.) Jag älskar dig! 

Massa pussar och hoppas du har en fin morsa nu med, var hon än är.

Skit-förskola?

Hej! Jag har haft tekniska problem, men kommer snart styra upp detta. Tänk inlärningsperiod! Jag vill fortfarande gärna ha tankar om vad för klipp ni vill se etc. 

Har iaf på er begäran hittat en grym förskolepedagog som kommer svara på alla frågor (anonymt om du vill) i ett klipp jag gör på tisdag. Det känns som att det finns så  mkt missnöje, rykten, outtalalade och oturedda grejer kring förskola (som jag tucker får ta otroligt mkt skit) och nu har jag hittat en person som är väldigt rak och kunnig och uppdaterad. Ställ frågor och tipsa gärna varann. Som sagt, försöker få till en blogg här, hehe!! 

Diy: piffa solglasögon med vanligt sketet nagellack.

Hej! Dags för ett litet doityourself!

Detta lilla pyssel går ju såklart att utföra betydligt mer noggrannat och proffsigt, men detta var vad jag hann mellan lekar, blöjbyten och fika i parken igår. Jag offrade ett par gamla plastbågar från Monki i en färg jag inte är så peppad på längre. Som vanligt så glömde jag ta en riktig före-bild, men av den här bilden framgår ungefär hur dom såg ut. Mörkgröna i matt semitransparent plast. 3-4 år gamla. Minst. Men fin modell, sköna, lätta och bra ”ljus” i. (Enligt mig.)Jag började med en beige-aprikos grund.Lite toningar i mintgrön och rosa. Här hade vi kunnat avsluta med ett genomskinligt lack, men då blir dom lite för lika ett par andra jag har.Lite random avlånga fläckar i vinrött.Sen avslutade jag med ett klart lack med små bitar av svart och vitt i. Lite strössel-konfetti-känsla liksom. Väldigt förlåtande och bra avslutning som band ihop allt, särskilt fläckarna blevmindre distinkta. Som sagt hade detta ju med fördel kunnat göras med mjuka små penslar och nån superlackfärg eller sprayfärg och tejpmaskerade glas för ett mkt mer perfekt och hållbart resultat. Men detta var liksom på min nivå just nu. Rätt nöjd ändå. Jag tror på riktigt att jag kommer använda dom. Och det här diy:et har ju oändliga möjligheter när det kommer till kreativitet, fantasi, färg, textur, mönster, färg- och mönsterblandningar etc. Det går ju att limma på vad som helst på bågarna dessutom. Gör du några du med så skicka gärna länk!

Massa kramar! Snart börjar temavecka nummer ett. Spännande!

Puss!

Regnbågscupcakes!

Jag la just upp precis samma grej i sociala medier, men kan inte hålla mig:

Alltså ursäkta för skryt, men dom blev så JÄÄÄKLA GODA!! Muffinsen gjorde jag efter recept från Karolins Tegelaar aka @swedishvegan s app, (sök Kakboken utan ägg och mjölk. Jag använde mig av bottnen till kärlelsmums) och dom jäklarna blev ju fasen helt perfekta! Lätta, mjuka och fluffiga. Bästa jag nånsin gjort, helt förvirrad här!För den som blir sugen kommer här en liten beskrivning av dom små underverken nerifrån och upp: 

🍫En chokladbit i botten på varje form som en liten surpris, sånt gillar vi. (av märket ichock, den med kakbitar i)

🍮Själva muffinsen.

🍩Ovanpå den en höftad och påhittad chokladglasyr av bl.a. mörk choklad och kokosflingor med smak av kaffe och lite salt. Jag bara smälte 2/3 choklad med 1/3 matfett och tillsatte det andra på måfå.

🍌När glasyren stelnat placerade jag en bananskiva att bygga ”swirlen” på.

🍭Sen spritsade jag en improviserad banankräm av en banan, ca 1/2 pkt Alpros vispgrädde  (som jag färgat i rosa, blått, grönt och lila) och lite eko vaniljpulver till en liten topp. 

🍫Lite riven choklad.

🍩Överst droppade jag lite mer chokladglasyr.

🍌En tunn bananskiva på det.
Mmmm! Blev så glad att Per gillade med. 

Lite stolt. Jag?

Prata med kidsen om Manchester-attacken?

Nej, det går ju inte! Inte med en två- och fyraåring iallafall. 

Eftersom vi omöjligt kan exponera kidsen för grejer dom inte kan greppa när det kommer till händelser runt om i världen, den fruktansvärda terrorattacken nu i Manchester tex, blir det ännu svårare att hantera nyhetsflöde, känslor och tankar. För mig blir sådana här terrordåd på nåt sätt ”overkliga” och väldigt svåra att ta in. Jag hoppas att du inte missuppfattar, men ibland kan jag känna att mitt psyke medvetet/omedvetet (?) skärmar av mig och nästan gör mig lite förlamad, som att det försöker skydda mig, för om jag helt tar in alltihop så väcker det så starka känslor att jag har svårt att hantera dom. Jag upplever ett tabu kring detta. Att jag nu skriver som jag gör skulle kunna resultera i kommentarer som ”nu handlar ju inte detta om dig!” ”Stackare, sluta gnäll, var du i Manchester, eller?” Och liknande. Och jag förstår infallsvinkeln. Allas våra tankar är SÅKLART hos offren och deras nära. Men vi alla kan ju tyvärr inte bara stanna upp och helt dedikera oss till dom som drabbats, vi har ju en vardag med rutiner, familjer, ansvar och plikter etc som vi måste fortsätta få att fungera.

Det blir också svårt att agera, jag känner mig ofta helt handfallen, men att prata funkar ju. Både med vänner och med barnen. Vi kan ju inte prata specifikt om dådet hemma men allmän medmänsklighet och just tolerans står nu överst på pratagendan. 

Men EN LITEN, liten sak kom vi ändå på att vi kunde göra!

För att påminna oss själva och alla vi möter om tolerans och mångfald, om det viktiga i att låta alla människor få leva på lika villkor så klär vi oss idag i lite gött regnbågstema, rockar sockor och av bara farten ett par skor. Alltid något. 

Dom av oss som är föräldrar, pedagoger, barnskötare, släktingar, syskon, bonus- eller styv-personer eller som umgås med barn på andra vis får inte glömma eller förringa ansvaret och uppdraget vi valt som förebilder. Små saker kan förändra eller iaf bli en liten pluttbit i en bra grund. Det kan räcka att vi visar att vi bryr oss om, frågar även främlingar hur det är, att vi ser varann, bekräftar etc.

Svårt detta!

Hur tänker och/eller gör du?