Prata med kidsen om Manchester-attacken?

Nej, det går ju inte! Inte med en två- och fyraåring iallafall. 

Eftersom vi omöjligt kan exponera kidsen för grejer dom inte kan greppa när det kommer till händelser runt om i världen, den fruktansvärda terrorattacken nu i Manchester tex, blir det ännu svårare att hantera nyhetsflöde, känslor och tankar. För mig blir sådana här terrordåd på nåt sätt ”overkliga” och väldigt svåra att ta in. Jag hoppas att du inte missuppfattar, men ibland kan jag känna att mitt psyke medvetet/omedvetet (?) skärmar av mig och nästan gör mig lite förlamad, som att det försöker skydda mig, för om jag helt tar in alltihop så väcker det så starka känslor att jag har svårt att hantera dom. Jag upplever ett tabu kring detta. Att jag nu skriver som jag gör skulle kunna resultera i kommentarer som ”nu handlar ju inte detta om dig!” ”Stackare, sluta gnäll, var du i Manchester, eller?” Och liknande. Och jag förstår infallsvinkeln. Allas våra tankar är SÅKLART hos offren och deras nära. Men vi alla kan ju tyvärr inte bara stanna upp och helt dedikera oss till dom som drabbats, vi har ju en vardag med rutiner, familjer, ansvar och plikter etc som vi måste fortsätta få att fungera.

Det blir också svårt att agera, jag känner mig ofta helt handfallen, men att prata funkar ju. Både med vänner och med barnen. Vi kan ju inte prata specifikt om dådet hemma men allmän medmänsklighet och just tolerans står nu överst på pratagendan. 

Men EN LITEN, liten sak kom vi ändå på att vi kunde göra!

För att påminna oss själva och alla vi möter om tolerans och mångfald, om det viktiga i att låta alla människor få leva på lika villkor så klär vi oss idag i lite gött regnbågstema, rockar sockor och av bara farten ett par skor. Alltid något. 

Dom av oss som är föräldrar, pedagoger, barnskötare, släktingar, syskon, bonus- eller styv-personer eller som umgås med barn på andra vis får inte glömma eller förringa ansvaret och uppdraget vi valt som förebilder. Små saker kan förändra eller iaf bli en liten pluttbit i en bra grund. Det kan räcka att vi visar att vi bryr oss om, frågar även främlingar hur det är, att vi ser varann, bekräftar etc.

Svårt detta!

Hur tänker och/eller gör du?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s