Uppfostran, vad är det?

Det är fasen tufft nu. Så tufft att jag och Per nästan börjat ”tappa det lite” ute bland folk ibland. Som idag på Falkenbergs mindre variant av GeKås som heter Fynda. Och sen på Ica. Vi var så stressade och alla fyra hade vi våra egna agendor. Tillslut var det jag som nästan ställde till en scen vid kassorna. Och på Ica, när jag skulle hämta ut ett paket. Nikki-Lo var arg som fasen för att hon inte fått några burkar lera hon hittat inne i affären och upprepade om och om igen ”FULA mamma! FULA mamma!” Jag försökte tänka klart, hålla mig lugn, minnas tipsen om lågaffektivt bemötande etc men när folk började vända sig om och alla mina försök att få henne på andra tankar misslyckats så blev det lite tjafsigt där med. Känner mig inte som en bra förälder direkt. Så när jag la upp den här bilden på Instagram idag ich fick första kommentaren så var jag jäkligt tacksam för stödet jag fick sen. Tack!!

12 reaktioner på ”Uppfostran, vad är det?

  1. Vet precis hur du har det! Har som du en stark dotter med en obändlig vilja! Min dotter fick tre stora utbrott under dagen igår, ett ute på djurgården då hon bara satt och skrek, ett på väg till en restaurang då hon skrek sig igenom hela centrala stockholm och ett på kvällen när hon skulle sova. Klarade att hålla mig lågaffektiv de två första gångerna ( vet ju att det funkar bäst, hjälper aldrig att skrika på min dotter när hon är i affekt, då blir det sju resor värre). Tappade dock till sist tålamodet på kvällen och blev arg tillbaka vilket gjorde att hon somnade arg. Man känner sig verkligen som en värdelös mamma men tror att man får försöka vara snäll mot sig själv. Ingen orkar hur mycket som helst, inte ens vi supermammor 😊. Styrkekramar

    Gilla

  2. Jag känner igen mig, och jag uppskattar din ärlighet, men i det läget hade jag aldrig ödslat någon tid på att ta kort utan helt sonika lyft bort barnet därifrån och lagt ifrån mig min mobil. Barn kan lätt tro att man ”hejar” på deras beteende genom att ta en bild, eftersom de är uppväxta med att vi jämt är framme med våra kameror när de gör nåt gulligt och bra. Dessutom är det upplagt för störiga kommentarer (kanske som min?) på sociala medier, och frustrationen kring det är onödig.
    Jag menar inte på något sätt att komma med pekpinnar, jag relaterar och för mig har det blivit lite bättre genom att inte ha mobilen beredd i alla lägen, utan snarare tänka på min egen närvaro i första hand.

    Gilla

  3. Det går ju typ inte att göra ”rätt” på äldreboenden med barn. Antingen lever de rövare eller så stirrar de apatiskt in i en skärm. Det går ju knappast att tro att barn under 5 kommer sitta och konversera över en slät kopp kaffe liksom. Om personen ni hälsade på blev ens lite glad eller upplyft av besöket gjorde ni alla rätt! 💕

    Liked by 1 person

  4. Du förstår att folk tittar och blir irriterade för att ni som föräldrar inte sätter stopp va?
    Inte för att ungen är galen.
    Du snackar om lågeffektiv hit o lågeffektiv dit, jag har sagt det förut, tycker ni att det fungerar?
    Kanske ni ska ta och bestämma lite åt era barn. Det är det man gör som föräldrar. Man bestämmer.
    Hur ska dessa barn klara sig i skolan och bland kompisar?

    Gilla

    • Japp. Lågaffektivt bemötande fungerar. Det är därför tex BUP och barnpsykologer arbetar med den metoden. Föräldern sätter gränser och ställer krav även inom denna metod så var lugn! Föräldern tar ansvar, no worries. Läs på lite ”p”, innan du klankar ner på folk.

      Gilla

      • Påläst eller inte Lena. Barn som får bete sig som dom vill, får det inte lätt i livet.
        Att ett barn klättrar upp och hoppar i en fåtölj hemma hos någon person där man är och hälsar på, hur kommer det sig? För att ingen har talat om att man inte gör så?? För att man får hoppa i möblerna hemma, för att ingen orkar säga ifrån? Att ingen blir arg, utan istället tar upp mobilen och tar ett kort….
        Var sätter föräldrarna gränser? Vad ställer dom för krav?

        Gilla

      • P: Anledningen till att ett barn som är 2,5 år hoppar i en fåtölj är för att det vill göra det just då. Barn är aldrig 100% lydiga, ffa inte när de är så små. Mina barn är lika gamla som Kittys och hoppar också i möbler ibland, trots att de inte får (varken hemma eller borta). Lågaffektivt bemötande innebär inte att man inte säger nej och är konsekvent, utan att man gör det på ett lugnt sätt. Om du läser vad Kitty skriver så fick ju inte N-L som hon ville.

        Liked by 1 person

    • Det är ju precis det jag menar också! Barn MÅR BRA av tydliga regler o att veta vad som gäller/ förväntas av dem. Klarar man som vuxen inte av att hantera sin 3-4 åring är det hög tid att söka hjälp!

      Gilla

  5. Åkte med mina fyra barn (0-11 år) till min gamla moster idag, ca 1 tim resväg. Hade noga pratat med de äldsta 7år och 11år om hur man uppför sig borta. Hade förberett och tagit med ritblock, pennor, pärlor, lego, pussel, och spel. Men nää… verkar som sommarlovsdjävulen for i dem för det de gjorde var att ligga och skrika och slåss i mosters soffa. ”Tappade det” rejält och röt så moster fick stänga dörrar och fönster så inte grannar skulle höra. Det blev ett kortvarigt besök, åt två våfflor, stuvade in barnen i bilen och åkte 1 tim resväg hem. Nu har de skärmförbud resten av sommarlovet.

    Vet inte vad jag vill säga men sommarlov blir sällan så mysiga som man föreställer sig när man har flera barn med viljor och humör. Man får väl försöka njuta vid de (få) tillfällen det faktiskt funkar mellan syskonen. Och glöm inte att du är en bra mamma!!

    Gilla

  6. Herregud P, lyft blicken lite och försök sätta dig in i andras situation. Läste på Hej hej vardags-blogg en kommentar om kexbarn och parkourbarn och PRECIS så är det. Vissa barn är enklare gällande sånt, nöjdare, lugnare, andra barn har mer energi, drabbas av tillfällig dövhet och gör PRECIS som de vill oavsett vad man som förälder visar/gör/sätter för gränser.
    Jag har ett parkourbarn, det är superkul och hans egenskaper och vilja kommer ta honom långt. Men det ÄR jobbigt och svårt att vara i vissa sammanhang och offentliga miljöer. Speciellt när man själv är en väldigt lugn person som inte delar dessa drag. Nu är jag dock gravid så lugnheten ligger lite åt sidan hehe.

    Kitty, ni gör ett superbra jobb är jag övertygad om. Hennes starka vilja kommer ta henne långt och hon kommer ha skinn på näsan och inte låta någon bossa med henne. Det är tufft nu men så värt det senare. Ni formar en stark och framåt tjej!

    Gilla

  7. Ja. Snälla nån. Har jobbat i skola/fritids i ca 15 år. Barn är olika. Jag är mkt konsekvent, sätter gränser, berättar om vilka regler som gäller på repeat. Försöker alltid ha ett lågaffektivt bemötande o vara tydlig o ta om instruktioner och förhållningsregler. Vissa barn har lättare att ta till sig regler, lättare att lyssna o vara fokuserade och vissa har det svårare. Vissa har svårt med auktoriteter, även om föräldrarna också tar sitt ansvar och sätter gränser o förklarar vad som gäller på ett bra sätt. Vissa barn måste jag höja rösten till till slut (aldrig förstahandsvalet så lugna ner er som får panik nu, snarare efter ca 5-10 tillsägelser i normal samtalston, ibland annars bryr de sig inte,

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s