Lansering! Mina kort har kommit!

Hallåååå! Woohooo!

 Idag lanseras mina små alster HÄR! (tryckstudion.se)

Det är ett tackkort, bild ett, två olika bäbiskort, bild två och tre, för grattis, dop eller sk namngivning. (Vi hade ju ”releaseparty” för våra.) Och ett för förlovning eller bröllop, sista bilden.Alla kan liksom göras om enligt egna önskemål på sidan. Det kan bli kort, posters i lite olika format och varianter. Hoppas några blir sålda nu bara, hehe!

Jag har försökt tänka inkluderande och på mångfald. Tex höll jag på att dö av tristess när jag bildgooglade runt lite inför samarbetet och alla ALLA bäbisar var beige med rosa ELLER ljusblå tillbehör. Och bröllopskort för samkönade var så sjukt fantasilösa med två frackar eller två hattar eller två klänningar eller två högklackade skor. Fortfarande fast i normen liksom! Jag tänker att mitt bröllopskort ska funka för ALLA som vill gifta eller förlova sig! 

Så, jag vet inte om jag lyckats eller så, men ett ärligt försök blev det iaf. Kram!!
(Återkommer med tävling och rabatt på köp och sånt längre fram tror jag, det verkade så på Tryckstudionmämniskorna iaf!) Kram och puss!!

DIY-kakor klara.

Fortsättning och uppdatering på kakorna. I förrförra inlägget visar jag hela processen.

Jag älskar att göra lekmat själv!

Från små träbitar, utsågade och överblivna från när Per byggde grindar, via sandpapper, limpistolsgarnering, vit färg som grund, mer färg, och sen, sist av allt, ett ordentligt lager lack. Allt vattenbaserat. (Hobbyfärg från Panduro och oceanlack eller vad det heter, också Panduro. Köpte först färg på Flying Tiger (TGR) men den var helt hemsk. Billig, men helt utan täckförmåga och glans mm. Mamma köpte färgerna till mig, ingen spons etc. Vill vara tydlig.)

Kidsen gjorde varsitt bidrag. Jag gjorde ett ”N” och lite strössel med limpickan som jag sen målade i mint, annars är det deras verk.

Jag försökte göra några lite likadana, men det blev rätt spretigt.  Två blev dubbla. Hur jag gjorde dom där gräddplupparna är en helt annan story.Lite gött ser det väl ut?
Nu är dom färdiga och redo för försäljning.

Kram.

Mer DIY och pyssel. Mer lekmat mm.

Per har snickrat grindar. Det blev över små träbitar som jag slipade till lite. Jag orkade inte göra det för hand. Jag tog en slipmaskin och liksom tryckte varje bit mot. Det funkade perfekt, men lät lite jobbigt.Efter sandpappringen gjorde jag dekor med limpistol.Jag tog bort alla störiga trådar från smältlimmet och målade allt vitt. Japp! Det ska bli kakor. Några dubbla.Sen till det riktigt tidskrävande, målningen. Särskilt som kidsen avbryter allt konstant, såklart. Så här mycket hann jag i eftermiddags.Jag blev nästan klar nu i natt, men jag visar efter jag lackat alltihop i morgon. Ligger här med helt färdiga händer och har kass samvete för att jag inte sover än. Vi har bara en ynka vecka kvar på landet, sen börjar föris och allt annat. I morgon åker jag och mamma hem till henne och pappa i Göteborg och på tisdag åker vi ut i skärgården till ett pensionat på en ö. Två nätter. Såååå lyxigt!!!

Godnatt.

Förlåt för felaktig hantering av skiljetecken. Hehe.

Jag har svarat på massor av era kommentarer. Jag var lite rädd och det hade bunkrat upp sig över 50 stycken. Men det var dumt, dom var superfina, smarta och roliga. Tack. Här kommer ett smakprov:

Jag har aldrig utgett mig för att vara särskilt bra på grammatik och språk. Där emot tycker jag det är superkul. Jag läser gärna tidningar, lyssnar på poddar och ser tv-program om just språk. 

Därför kändes den här kommentaren lite extra kul:

”Jag kan inte låta bli att störa mig på den felaktiga användningen av kommatecken på punkt fem. I övrigt ser jag ingen skillnad på att tex läsa en bok på lekplatsen eller att man lite snabbt scrollar på mobilen. Så länge man samtidigt har koll på barnen vill säga. De flesta föräldrar kan göra flera saker samtidigt.”
Jag svarade:

”Tack. Jag hoppas inte att den felaktiga användningen hindrade dig från att fatta hur jag menade. Om så är fallet, att du ändå fattade, så är jag ändå nöjd. Kram! Jag vet en som brukar använda kommatecken så här: idag var jag på stan,,,, så kul! Jag hittade en kjol,,,supersnygg ,,,,köpte den. På riktigt alltså. Då stör till och med jag mig, hehe.”

TILLÄGG!! Haha!! NU fattar jag! Det var ju skylten på bilden som hade knasiga kommatecken. Jag trodde det var JAG i MITT inlägg. Haha. Egocentrisk, någon? FÖRLÅT kommentarskrivaren!! Pinsamt.

Min mamma! Nej, MIN mamma!

Jag skulle så gärna vilja förstå mina barns sk ”mammighet”. Per, deras pappa, är en mycket bättre förälder. I mina ögon, iaf. Han är lugnare, tryggare, tar större ansvar, hanterar dom bättre, lagar mest mat etc.

Jag, å min sida blir oftare arg, är mer stresskänslig och annat sånt som borde göra mig ganska jobbig att vara kring. Jag ser verkligen, och har alltid gjort, Per som ”förstaföräldern”. Jag har alltid haft ganska kass självförtroende när det kommer till föräldraskap, så varför är det så mycket ”MAAAAAMMAAAAAA”?!

Utstrålar jag nåt skört så att dom är rädda att förlora mig? Är det nåt djupt psykologiskt som handlar om graviditet, amning och typ kroppslukt? Alltså jag skämtade lite där, men KAN det finnas nånting med mig som lockar fram en känsla av trygghet iom att dom låg i min kropp?

Det biologiska vill jag inte tro på, det skulle ju insinuera att ”bilologiska” föräldrar har ett försprång framför andra föräldrar, och det känns oite knasigt. 

Varför är mina barn mammiga? På kvällarna vill båda ligga PÅ min mage. Dom försöker putta bort varann och samtidigt själva klättra upp på mig samtidigt som dom skriker ”Min mamma! Nej, MIN mamma! Min mamma!” fram och tillbaks till varann. Tillslut har dom hamnat på varsin arm, på sidorna av själva ”slagfältet” och efter en stunds resonerande så kommer åtminstone Nikki-Lo fram till att det är ”bådas mamma.” Det är inte så kul detta. Vi jobbar på det på olika sätt hela tiden. Nikki-Lo, fyraåringen är väl den beteendet kommer ifrån från början och sen gör, härmar och lär sig Kimpan som vanligt efter henne. Värst är det för Per. Han kan inte låta bli att ta det personligt. Och då blir det nästan skuldtyngt för mig. 

Tips och råd, nån?