Din värsta lögn?

Herregud vad jag just nu sträcklyssnar på Rättegångspodden. Så fort jag går, cyklar eller åker nånstans så njuter jag. Konstig grej att njuta av egentligen. Det är mestadels inspelningar från rättegångar av mer eller mindre uppmärksammade fall, lite sammanfattningar och ibland lite återgivning från medier som rapporterat om fallet. Långa avsnitt i lugnt tempo. Det som slagit mig är hur jäkla galna dom åtalade oftast är. Dom ljuger liksom helt rakt upp och ner trots att alla inser att det är lögn. Trots tydliga bevis, DNA, fingeravtryck etc, fortsätter dom konsekvent ljuga eller få små, påpassliga minnesluckor. Undrar hur mycket det är så i verkligheten?  Hur många lögner har jag godtroget bara köpt? Tänk om det fanns en maskin, som en liten telefonkiosk ungefär, och när du klev in i den och tryckte på en knapp så skulle den scen ur ditt liv, (hittills) där du blir som allra mest lurad spelas upp. Jag tror att många skulle bli chockade över ”sin” scen. Jag tänker att folk i allmänhet ljuger lite hit och dit varje dag, men vilka människor har jag kommit i kontakt med som verkligen ljuger? Tänk om det är nån närstående? Nån som ljuger så bra att jag aldrig ens misstänkt just hen? Läskigt. Kanske har nåt ex varit superotrogen? 

Vilken är din värsta lögn? 


Här tex, lurar jag mitt barn att vi måste styra på riktigt. Hehe

2 reaktioner på ”Din värsta lögn?

  1. Värsta lögnen vet jag inte, men jag småljuger för jämnan när jag låtsas förstå spanska fast jag inte gör det. Häromdagen hummade jag bara när min nya bekantskap berättade att barnet hade hjärnhinneinflammation i början av sommaren, jag trodde att sjukdomen hon nämde var typ röda hund. Än värre var när min pappa och bror hälsade på mig i Spanien och vi var ute och åt med svärföräldrarna. Jag fick översätta allt som sas. Svärfar ville säga något till pappa som jag inte förstod. ”Jag förstod inte vad han sa nu men nicka och se glad ut” sa jag till pappa, som gjorde så. Fick snart veta av sambon att svärfar hade beklagat sorgen över min mammas bortgång.

    Gilla

  2. Jag ljuger sällan men som barn ljög jag ibland för att saker skulle stämma. T ex att jag råkade skriva mitt namn lite tokigt och ljög om att jag egentligen var döpt till den stavningen. Eller när jag varit i Grekland och hävdade att vi ätit elefant – för det är deras ”nationaldjur”. Jag var ganska övertygande när jag höll på.
    Nu för tiden har jag svårt att ljuga och svårt att hålla pokerface. Mitt ansikte avslöjar mig direkt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s