Galapremiär av DET!

(Hemgjord) Recension och betyg utan spoiler nederst.

Jag såg den första filmatiseringen av Steven Kings roman ”Det” i högstadiet och minns att jag var livrädd i månader. Jag kunde inte var i närheten av en gatubrunn eller en ballong. Ändå utsatte jag mig igen igår kväll ihop med lillebror Jonas.Bill Skarsgård spelade clownen, filmens fruktansvärda antagonist. Så här satt jag stora delar av filmen. Jag tog fotot på skämt, innan filmen börjat, men så här satt jag, mer än nån annan i hela salongen gissar jag. Jag är så skrattretande lättskrämd nämligen och måste skydda mina nerver. HeheJonas och jag värmde upp med lite bilder inför. Visst ser han ut som David Lind … vad heter han? Fasen, jag och nutida svensk pop.  Vänta, ska googla.
 … 

-Lindgren! Visst ser han ut som David Lindgren på en av bilderna? Här nedan är vi på den sk röda mattan. (Den lilla sladdisen Jonas och jag. Tänk att jag brukade passa honom. Matade, bytte blöja, lärde honom cykla, hängde på lekplatsen vid Näsetskolan i Västra Frölunda, Gbg. Nu är vi vuxna. Konstigt, men fint, det där!)

Jag försökte se rädd ut. Fladdra med näsborrarna och sånt. (Överlag ser vi knasiga ut. Det var rött ljus, till vårt försvar.)Hur var filmen då? Den var full av Spielberg-anda. Sent åttiotal, kläderna, gängen och konstellationerna känner vi igen från mycket annat i popkulturen. Gänget av vidriga mobbare vs nördarna i hi-school. Klassiska, effektiva filmgrepp. Och sammansättningen: den tjocka, dom stora glasögonen, supernörden, halvlånga E.T.-frillorna, afroamerikanen, den rädda etc

(Alltså, jag vet ju att boken och första filmen också innehåller konstellationen i gänget och allt det där, att det inte är nåt filmskaparna skapat) 

Fast det fanns mer under ytan än vi sett tidigare, i barnens liv. Vi har som sagt sett gängen förr (flugornas herre, boys dont cry, E.T. etc) men på åttiotalet var det plattare, nu finns fler dimensioner. 

Och jag rös när en hel scen förgylldes av en samtida, underbar The Cure-låt. Liksom, när satt jag senast i ett rum fullt med fräcka, rika kändisar (med undantag av tex jag) och lyssnade på ”min” musik? Aldrig.

Och Bill? Så jäkla bra i rollen. Lång, gänglig och med sina i grunden snälla, gulliga drag under den fantastiska masken. Han har ingen stor roll, eller det har han ju, men han är inte med i så många minuter. Men dom repliker han har, fler mot slutet, är så jäkla genomarbetade. Han är verkligen i karaktär. En riktigt sjuk en, dessutom. 

Det är inte bara en skräckis, den gränsar till komedi. Den är riktigt rolig på sina håll. Oneliners, framförallt. Den är överlag otroligt välgjord, den andas storfilm, dyr Hollywoodproduktion. Ljussättning, rök, vindpustar, rekvisita och scenografi och skådespeleri, allt är fläckfritt. Jag skulle kunna se filmen i slowmotion bara för att nörda ner mig, upptäcka och skriva ner alla småsaker, jag anar nämligen att det gömmer sig många små hintar, halvdolda små referenser till annan popkultur. (Jag tyckte tex jag såg kaninen från Donnie Darko på ett flipperspel.) Hur som helst. Superläskig, bra mask och animationer, välgjord, (casting, spelplatser, scenografi, kostym etc, allt liksom perfekt gjort) supervälspelad, bra tempo, MEN såklart för få kvinnor. En kul grej är att dom inte varit rädda att ”gå för långt”, gjort grejer som skulle kunna förstöra känslan, men dom gör det hela tiden och på ett sånt sätt att kommer undan med det. Som när American Horror Story är som bäst.

Så i sin genre får filmen fasen 4,5 av fem Kittysar. Med fler tjejer hade det blivit full potta. Menar pott.

Se filmen om du gillar Spielberg, collegefilm och/eller klassisk skräck. 

Puss och tack för att vi fick komma, Petré event!

Gunilla Bergström <3 mig. Typ. 

Ljudboken jag läste in i våras har släppts idag. Läskigt men kul. Sjuåriga Mias föräldrar bråkar och en vinterkväll flyttar pappan ut. Gunilla Bergströms bok Mias Pappa Flyttar är från 1971, och nu går den att lyssna på. Det var faktiskt supersvårt att läsa in den. Dels ville dom att jag skulle ”leva mig in” lite, dels var den skriven lite i dagboksform som från en sjuåring och dels var språket ju lite speciellt iom att det är ifrån 1971. Men det var helt fantastiskt kul. Och dom blev nöjda. Mias Pappa Flyttar var faktiskt den bok som inspirerade Gunnilla till den allra första Alfonsboken. Så det är verkligen fantastiskt att jag fått den stora äran att få läsa in den!! Vill du eller nåt barn du känner lyssna så finns den på Storytel. Bilderna har jag snott från @alfonsofficiell på Instagram. OBS! Detta inlägg är inget samarbete.Så här skriver Alfons/Bokmakaren om boken:

”Barbiedrogen”, har du hört om den?

(Jag ramlar på så knäppa grejer, så det kan hända jag är sist på bollen, isf ser jag det som ett sundhetstecken på att jag lever i ett ganska ok sammanhang ändå.)

Via en trailer för det knasiga ”Outsiders” hamnade jag plötsligt i soffan läsandes en artikel om att vissa unga världen över, även i Sverige, använder ett syntetiskt hormon, Melanotan II för att bli bruna. Substansen, som även kallas ”Barbiedrogen”, är varken godkänd eller säker. Bieffekterna handlar om hjärtklappning, ansiktssvullbad, vita fläckar på huden och växande födelsemärken, något som kopplats samman med ökad risk för hudcancer. Dessutom måste preparatet injiceras. Med spruta. Detta gör folk! För att bli brunare. Unga tjejer här i Sverige köper via nätet. ”Sprutor ingår i litet!”. Så läskigt. Jag tänker att ”enkla vägen ut” och andra genvägar sällan är enkla. Shit, vad läskigt tänker jag mest. Tänk att många tycker det är värt att riskera hälsa, bieffekter och eventuella framtida komplikationer för att se solbrända ut. Fasen, det är ju liksom helt jäkla galet. Jäkla ideal-skit! Yta, yta och mer yta!

Vad tänker du? Har du hört om skiten?

Vad gör dig lycklig? 

Per kommer hem i natt och vi har beställt två soffor så om nån vill ha våra gamla för typ 500 styck så säg till, hehe. (Dom finns i ett gammalt inlägg på @kittysinstaloppis på instagram. Men annars ringer vi myrorna typ. Båda har tvättbara klädslar iaf. Skulle passa bra som helt ok slit-möbler nånstans. 

Jag efterlyste lite tips på insta igår. För jag och Per är verkligen inte på nåt sätt romantiska längre. Det är liksom två parallella föräldraliv som levs. Jag tror det finns önskan om att hitta fram till ett förhållande igen, men vägen dit känns lång. 

Jag tar gärna emot fler tips!

Sen har jag fastnat totalt i alla säsonger av Gift vid första ögonkastet som finns, oavsett från vilket land det kommer. Finns på SVTplay. Här kommer en liten läxa att lära sig:Kan nog stämma. Sen är det det där med lycka:Den sista bilden där visar hur vi faktiskt, enligt forskning, blir lyckligare av annat än saker och pengar. Det vet vi väl alla, EGENTLIGEN, men samtidigt kan jag ofta komma på mig själv med att bli avundsjuk på folk med fina hus, bra jobb, pengar och grejer. Nu finns det forskning på att jag inte behöver det, hehe. Vad gör dig lycklig?

Pappa, kom hem …

Hej. Per är som sagt borta i en hel vecka. Det är lite tufft. Det har varit en extremt intensiv dag. Vi har badat (badkar), pysslat skålar av papperslera, lagat mat som ingen (utom jag) ville ha och så har jag dammsugit. Sen, på eftermiddagen kom vi äntligen ut och hängde länge med en annan familj. Både i deras lägenhet och ute på gården. Kimmo-Kid har varit himla fin, han pratar en massa, är mest bara cool och nöjd. Nikki-Lo, där emot, har bjudit på många av sina mest ohärliga sidor. Hon har skrikit skithögt, (pratar du med mig så gapar jag!) ignorerat mig, inte lyssnat eller svarat, vägrat samarbeta, vägrat ha på sig kläder, hela tiden ”ställt till” med saker för att försvåra. (Men hon har varit fantastisk med. FINA, mamma! Sa hon tex plötsligt idag!)

Så jag är lite sliten. 

I morse var jag så förvirrad av allt som hände samtidigt som jag skulle få saker gjort att jag skrev en att-göra-lista. Den såg ut så här:

  1. Äta frukost
  2. Vitaminer och min medicin
  3. Ta på mig kläder
  4. Borsta mina tänder
  5. Packa min väska med blöjor våtservetter
  6. Ta på barnen kläder
  7. Nikki-Los medicin
  8. Borsta barnens tänder
  9. Gå ut

En lista full av saker som andra kallar ”vanlig jäkla rutin” eller liknande. Men jag var tvungen! Annars får jag bara inte ihop det vissa dagar. Nu har jag lagt mig supermycket för sent, både tvätt- och diskhögarna är överväldigande men dom rörde jag inte ens, jag var TVUNGEN att ha lite egentid.

Precis HÄR tillbringade jag den. Fast i mörker.  Puss godnatt!

Kompis-rabatt!! Men inte från Anna Book.

Jag är ju ett jäkla ras just nu, inte alls lika het, omskriven, solbränd och vittandad som Anna Book. Inte undra på att Tryckstudion har svårt att sälja mina grejer, hehe. Eller så vill dom bara, som tidigare utlovats, vara schyssta och ge lite specialbehandling till mig och de mina? SÅ måste det vara!

Hur som helst:
20% rabatt till alla som läser detta!! Skriv in koden kitty-sep när du beställer. Gäller på alla kort och posters i Kitty-kategorin hos Tryckstudion. 

Du hittar mina illustrerade inbjudningskort, tackkort och posters HÄR!!

Själv ska jag göra en poster av mitt tackkort, om det går. Den sockersöta/fulsnygga bilden på rådjuren är jag extra nöjd med, hehe.

PS: Det översta jag skrev var liksom skämt-ironi, skrivet på ett sätt som är lite typiskt mig. Anna Book har inget med nånting att göra, bara att hon är överallt och det har fått mig att tänka mycket på detta med utseende och make-overs. Jag jobbade ju ändå med henne en gång 2009 eller när det var. Jag utvecklar i morgon i ett klipp tänkte jag. 

Men, samtidigt som jag skämtar har jag ju rätt, jag ÄR ett ras och hon ÄR solbränd och glad med vita tänder. Eller hur? Kolla bara:Anna vs Kitty.(Även detta är skämt, såklart.)

Total förvirring här.

Per är bortrest i en hel vecka, han, hans band New Tide Orquesta och en dansensemble från New York är i på Vara kulturhus (av alla ställen) och repar från onsdag till onsdag. Vilket innebär att this looser till morsa är själv med kidsen. Hittills har jag lyckats med följande:

Tappa bort en nyckelknippa

Åka hem med beas jobbnycklar

Nästan bli överkörd

Och nu har jag ev tappat plånboken med

Måste leta. My lord! Vad händer?