Spökpromenaden för barnen för tredje året! Woohoo!

Dags för Spökvandringen, det är tredje året vi i familjen Störby Jutbring ordnar den. Det måste ju kallas tradition, eller? På tisdag sluter vi up med alla barn som vill från förskolan och andra vi känner. Vi ses vid en stor lekplats nära oss. Vi utgår från några bänkar där det är plant och upplyst och perfekt för fika, ev bäbismatningar och häng. (Vi har lärt oss sen tidigare år.)
Vi har bett alla ta med:

-Varma kläder/filt ev regnkläder 

-Ficklampa/lykta

-Fika till familjen

Och så klart får alla gärna klä ut sig, stora som små! Läskigt eller till nån helt annat. 
Det här året har vi tyvärr behövt be föräldrarna swisha en liten slant per barn till oss. Pengarna förvandlar vi till en fruktbaserad godispåse som det Snälla Glada Spöket kommer dela ut. OM hen hittas, hehe.
Vi tänker oss två promenader upp på en skogs-dunge-kulle i vår ”bana” som vi gör med hjälp av kusin Alice, halloweenpynt och olika sorters elljus. Vi vågar inte ha nånting som brinner. Barnen följer ljusen i lite kringelikrokar och ser olika smågrejer på vägen. Där uppe blir det godispåse och sen fortsätter vi ner mot bänkarna igen. Dom små får gå lite kortare och dom stor längre.

Tanken är att det ska bli mysigt. Pyttelite läskigt och bara allmänt kul familjehäng. Alla föräldrar har hand om sina barn, vi är ju liksom ingen bamseklubb eller så. Vi fixar en del, men det blir liksom lite vad vi alla gör det till.

Så håll tummarna!
Som vanligt blir det som det blir, alltså, men förhoppningen är en kul familjestund. 
Syskon, kusiner, bästisar etc får såklart hänga på. 

Spökpromenaden för barnen för tredje året! Woohoo!

Dags för Spökvandringen, det är tredje året vi i familjen Störby Jutbring ordnar den. Det måste ju kallas tradition, eller? På tisdag sluter vi up med alla barn som vill från förskolan och andra vi känner. Vi ses vid en stor lekplats nära oss. Vi utgår från några bänkar där det är plant och upplyst och perfekt för fika, ev bäbismatningar och häng. (Vi har lärt oss sen tidigare år.)
Vi har bett alla ta med:

-Varma kläder/filt ev regnkläder 

-Ficklampa/lykta

-Fika till familjen

Och så klart får alla gärna klä ut sig, stora som små! Läskigt eller till nån helt annat. 
Det här året har vi tyvärr behövt be föräldrarna swisha en liten slant per barn till oss. Pengarna förvandlar vi till en fruktbaserad godispåse som det Snälla Glada Spöket kommer dela ut. OM hen hittas, hehe.
Vi tänker oss två promenader upp på en skogs-dunge-kulle i vår ”bana” som vi gör med hjälp av kusin Alice, halloweenpynt och olika sorters elljus. Vi vågar inte ha nånting som brinner. Barnen följer ljusen i lite kringelikrokar och ser olika smågrejer på vägen. Där uppe blir det godispåse och sen fortsätter vi ner mot bänkarna igen. Dom små får gå lite kortare och dom stor längre.

Tanken är att det ska bli mysigt. Pyttelite läskigt och bara allmänt kul familjehäng. Alla föräldrar har hand om sina barn, vi är ju liksom ingen bamseklubb eller så. Vi fixar en del, men det blir liksom lite vad vi alla gör det till.

Så håll tummarna!
Som vanligt blir det som det blir, alltså, men förhoppningen är en kul familjestund. 
Syskon, kusiner, bästisar etc får såklart hänga på. 

Spökpromenaden för barnen för tredje året! Woohoo!

Dags för Spökvandringen, det är tredje året vi i familjen Störby Jutbring ordnar den. Det måste ju kallas tradition, eller? På tisdag sluter vi up med alla barn som vill från förskolan och andra vi känner. Vi ses vid en stor lekplats nära oss. Vi utgår från några bänkar där det är plant och upplyst och perfekt för fika, ev bäbismatningar och häng. (Vi har lärt oss sen tidigare år.)
Vi har bett alla ta med:

-Varma kläder/filt ev regnkläder 

-Ficklampa/lykta

-Fika till familjen

Och så klart får alla gärna klä ut sig, stora som små! Läskigt eller till nån helt annat. 
Det här året har vi tyvärr behövt be föräldrarna swisha en liten slant per barn till oss. Pengarna förvandlar vi till en fruktbaserad godispåse som det Snälla Glada Spöket kommer dela ut. OM hen hittas, hehe.
Vi tänker oss två promenader upp på en skogs-dunge-kulle i vår ”bana” som vi gör med hjälp av kusin Alice, halloweenpynt och olika sorters elljus. Vi vågar inte ha nånting som brinner. Barnen följer ljusen i lite kringelikrokar och ser olika smågrejer på vägen. Där uppe blir det godispåse och sen fortsätter vi ner mot bänkarna igen. Dom små får gå lite kortare och dom stor längre.

Tanken är att det ska bli mysigt. Pyttelite läskigt och bara allmänt kul familjehäng. Alla föräldrar har hand om sina barn, vi är ju liksom ingen bamseklubb eller så. Vi fixar en del, men det blir liksom lite vad vi alla gör det till.

Så håll tummarna!
Som vanligt blir det som det blir, alltså, men förhoppningen är en kul familjestund. 
Syskon, kusiner, bästisar etc får såklart hänga på. 

Teckna på iPad Pro?

Jag har ju tänkt att ge det en chans nu, mitt drömjobb! Alltså att göra barnböcker, dvs manus och illustrationer. Jag har pratat med ett förlag hittills och hoppas få iväg material till dom i veckan. Jag skulle vilja att mina karaktärer blir böcker, musik, radio, tv, inredning, leksaker, spel och typ allt möjligt. En helt knasigt stor dröm, men jag måste ju ändå försöka. Förra veckan gjorde jag ett dyrt inköp. En iPad Pro med Apple-penna till. Har jag bästa skärmbilden eller?För lär jag mig teckna digitalt så kommer allt gå mycket fortare. För just nu, så fort jag gör ett streck fel, så måste jag tillbaks till ljusbordet. 

Dock är det allra svåraste för mig att förenkla! Både manuellt och digitalt.

Det finns så många val, både vid iPaden och när jag ritar på kontoret att jag blir överväldigad. Jag vill liksom ha en egen palett med, säg, 30 färger jag använder, välja ut x antal verktyg och sen köra på det. Och en teknik som är ganska lätt. Typ att jag först skissar, sen färglägger, gör nya  konturer och sen … typ klart. Plus att jag har min egen palett och hittar vanan i att ta ”nytt lager” etc. 

Planen är att förenkla! När jag sitter och testar nu blir det 18 olika pennor/penslar i varje liten skiss. Ingen struktur alls. Jag börjar med en för tjock kontur. Sen fyller jag i med en tunnare, sen testar jag att sudda lite, sen vill jag skugga lite just där, och så blir det likadant som när jag grevinnas för hand, fem olika tekniker och färger överallt. Men det är inte lika supersvårt som jag trodde. Dock syns det att det inte alls blir bra. Än. Jag ska fasen lära mig och få till det!

Jag bara testar och grejar.För hand blir det lite mer som jag vill, men det är ohållbart, för skulle jag göra allt för hand så skulle det ta tusen år. Dom två bilderna här nedanför tex är aldrles för pilliga och plottriga. Håll gärna en tumme eller två. Kram godnatt!

Men som sagt. Jag ger mig inte. Jag ska fasen lära mig. Jag har bestämt mig för att få nytt yrke.

Fångarna-På-Fortet-minnen blir mer #metoo från mig.

Jag skrev tidigare om en svt-kollega/barnprogramledare som sexuellt kränkte/trakaserade (vet inte vad som är vad, riktigt) mig i min loge. Märker du också att ju mer folk diskuterar och berättar, på nätet och i din omgivning, desto mer minns du? Det är som att mönstret plötsligt blir väldigt synligt. Jag tror att jag i mitt liv utsatts för MINST 100 sexuella kränkningar/övergrepp av varierande slag. I stort sett alla kvinnor jag pratar med instämmer. ”Men låter inte det mycket?”, tänker kanske någon nu. Nä, för räknar vi in alla verbala kränkningar så är det nog snarare lågt räknat. Det har helt enkelt alltid varit en del av vår vardag. En del av strukturen vi tvingats leva i. Och jag som dessutom var lite ”kändis” under några år, var ute mycket samt arbetade som DJ och klubbarrangör, befann mig ofta mitt i skiten. Var du inte med på noterna så var du jobbig, besvärlig, tråkig etc och ingen ville jobba med dig igen. Det var spontana gissningar om bh-storlek, händer på olika ställen, kommentarer om kroppsdelar och värre grejer. Det kommer upp små jäkla jobbiga blixtminnen hela tiden. Och med dom en massa skam och skuld. För visst var jag säkert med på leken och flirtig ibland. Men detta handlar om oombedda grejer, när jag varken uppmuntrat eller varit delaktig. Det är svårt med den där skulden. Det är så mycket jag ångrar och så mycket jag gjort av fel anledningar tidigare i mitt liv, att det är lätt att känna skam och ta skulden för allt ihop själv. Men jag vet att det är en fälla, det var inte jag. Och om en kvinna så är naken och superflirtig så är ett nej ändå ett nej, och en kränkande kommentar är en kränkning oavsett vad personen i fråga råkar ha på sig. 
En jobbig del är att vi i hela våra liv lärt oss att spela det här spelet. Vara med i det, och dessutom känna oss mer värda, uppmuntrade och sedda när vi egentligen blivit förminskade, förlöjligade och kränkta. Vi har lärt oss  att bli smickrade av kränkningar! Det är fasen oerhört. Det är därför det är så svårt. Det blev väldigt tydligt när jag läste en intervju med Lulu Carter ang hennes år på Äntnigen Hemma med Martin Timell. Jag kunde också lätt ha hamnat i den sitsen, det vet jag. När det kommer till Timell så har jag hört rykten och direkta vittnesmål från folk i tv-branschen sen dagen jag satte min fot i branschen. ”Alla” har vetat det länge. Marin Timell är ökänd på det viset. Han är det ständiga svaret på frågan om mardröms medarbetaren. 

Nu till mitt nya minne. Jag orkar inte gå in på detaljer, men under inspelning av ”Fångarna På Fortet” 2004 var det en av Sveriges (i mångas ögon) mest kreddiga och banbrytande hiphopartister som gav mig lite extra uppmärksamhet. Han hade gett mig kommentarer och blickar hela dagen, och visst var uppmärksamheten lite rolig, men jag var absolut inte intresserad. Det var kväll eller natt, minns inte exakt, och jag hade gått och lagt mig ensam i mitt hotellrum. I mitt rum fanns det udda nog en dörr mitt i ena långväggen. (Antar att rummen gick att slå ihop till en svit eller nåt.) Plötsligt knackar det upprepade gånger på den dörren. Jag fattade ingenting, sen öppnades den, eller omjag  öppnade, jag minns inte. Hur som helst, plötsligt står han där, personen i fråga kom in i mitt rum, rakt in ifrån sitt eget. Han ville ha sex. Det ville inte jag. Jag minns inte exakt hur det gick till men jag fick dra i mitt lakan, det var värmebölja med 40 grader i Frankrike, och jag hade inget annat på mig. Jag tror han låg på mig i sängen, men jag fick ut honom. Han var full och blev sur, jag försökte att inte såra honom, behålla kontrollen och skämtnivån uppe, precis som så många andra kvinnor kände jag nämligen fortfarande ANSVAR! Ansvar att inte såra honom! Han sa att fick han det inte av mig så skulle han gå ner till poolen, för där var en annan kvinna. En i hans lag. Vad som hände sen, om dom fick till nåt, det vet jag inte. 

Jag minns att han tidigare på dagen varit så rolig, knasig och verkade liksom lite trasig och harmlös att jag kände skuld. Men jag ville absolut inte vara nära honom på något vis alls. 

Lite kuriosa-tillägg när jag ändå är inne på sexism och minnen: På samma resa satt Bert Karlsson i en solstol och tuggade kakor som föll ner i stora smulor på hans tröja. Han pratade högt i telefon. ”Nej! Nu måste jag lägga på för jag ska kolla in Linda Rosings Tuttar!” sa han på sitt typiska burdusa Bert-Karlsson-vis. Linda var precis framför honom i poolen. Jag minns att jag tyckte det var vidrigt men alla skrattade. 

Detta är bara några exempel på allt som är och har varit min vardag. En vardag jag vägrar låta mina barn växa upp i. Nikki-Lo har just knäckt koden om ”tjejer och killar”, dvs vår tvåkönsnorm om ”antingen eller”, där könen beskrivs som varandras motsatser och baseras på vad som skiljer oss åt, inte på våra likheter. Vi försöker agera motpoler och prata med henne varje dag, men det känns inte alls som vi når fram. Än. Men kanske en dag. 

Förskolan kämpar med personalbrist, så att ligga på mer än vi redan gjort om genus känns inte aktuellt. 

Fasen alltså! Det är fantastisk att allt kommer fram, men alla minnen gör himla ont. Jäkla struktur. 

Puss! 

Vad minns du? Känner du också att alla minnen bara ploppar upp nu? Har du med fått nog? 

Halloween-Liseberg.

Vi tog sj:s Halloweentåg överdragen. Hela familjen. Till Halloween-Liseberg. Jag gjorde kaninöron på en kanin. Göteborg och sånt. Meta.

Mamma och pappa kom och åt med oss på Greenroom, men då var klockan redan så mycket att jag och Per ändå inte hann gå i spökhusen eller åka nåt ”vuxet”. Lite störigt, men vi hade det samtidigt fantastiskt på Kaninlandet och runt om bland läskiga stigar, pumpor och fågelskrämmor. Så här kul uppdaterade Per. 

#metoo

#metoo … såklart. Med ord, med gester, i text, med handling, många gånger. En gång som jag totalt valt att ignorera, både då, och fram tills nu, var när jag jobbade på SVT Malmö och en programledarkollega trängde sig in i min loge. Logen var väldigt liten och smal och helt utan fönster. Han ställde sig bakom mig och började kommentera min rumpa väldigt grovt. Jag mindes länge exakt meningarna och hur jag liksom frös till is inuti och faktiskt blev rädd på riktigt. Utanpå skämtade jag med och försökte behålla kontroll över det som hände, samtidigt som jag försökte dra mig undan och få ut honom. Jag var skakad efteråt men förstod att jag ”borde vara smickrad och att det bara var kul och harmlöst”. En hetero man förstår inte hur det känns, när en varit med om saker tidigare, när din kropp inte helt är din, när du inte har verktyg eller mandat att säga ifrån utan att bli beskylld för att vara ”tråkig, humorlös, gnällig, jobbig” eller kanske ”ful och äcklig hora” på det. Samhället MÅSTE BÖRJA AGERA. Redan i förskolan. Könsrollerna och strukturen kring dessa är det stora problemet! Gör nåt!

Nytt hår. 

I veckan var jag äntligen och fixade mitt hår. Har inte rört det sen jag klippte av flera decimeter innan sommaren och utväxten var lååång.  Det som är problemet är att sen jag fick barn så har min hårkvalitet drastiskt gått åt helskotta. Det går inte att spara ut för det är så tunnt, och iom att jag inte kan ha långt kan jag inte ha alla frillor jag älskar och känner mig som mig själv i. Kolla frizzet, helt transparent i längderna.Hur som helst! Nu ville jag ha lite lång och tjock lugg, mörkare botten och gråsmutsiga pasteller i längderna. Jag vet bara en som vet hur det ska fixas på bästa sätt. Så jag tjatade in mig hos Tess Niva. Hon är inte kvar dit jag brukade gå förr, nu är hon boss och håller i utbildning osv på Hairtalks showroom i Gamlastan. Stoppade det mig från att försöka klämma mig in? 

Steg ett: Blekning. Kurs pågår i bakgrunden.Lite brun grund i botten.Lilagrått på det. I bakgrunden börjar Tess färga och fixa med förlängningarna.Sen mer färg. Rosa och lila!Efter färg före luggklipp och extensions.Emo.Lugg.Tess tejpar i håret och klipper in det.Lite vågor och det är klart!! Kitty är tillbaks! Jag känner mig helt peppad idag och vill typ gå på party. Men det går ju inte. Per är borta och spelar och jag har hand om kidsen. Igår gick det bra, idag mindre bra. Så nu när jag sitter här och hatar att jag är sämsta föräldern kan jag iaf slänga lite med håret. Hehe. Idag har jag haft mina fina, slarviga tofsar och bullar igen, som jag saknat dom! Tack fantastiska Tess!! (Kanske såg du dokumentären om löshår i veckan? Trots känslan i den så var det inte i Hairtalks fabriker den hade filmats. Det blev lite knasigt när dom var det enda företag som ställde upp på intervju. HÄR kan du läsa vad Hairtalk själva svarar på kritiken. Dom är superbesvikna och vill gärna föra fram sin sida. Tydligen existerar det alltså ingen ”fairtrade”-märkning för hår alls än, Dick rättvis och etisk handel vilket Hairtalk är dom enda i branschen som har, men Hairtalk jobbar på att bli dom första att få det. Jag känner mig iaf helt nöjd med infon jag fått om hur dom jobbar. Håret doneras frivilligt, hairtalk ger, som enda företag betalt till templen, samt ger minst 12% högre löner i sina fabriker än vad dom måste etc etc. Jag är ingen expert, men vill bara få fram att av det jag läst och frågat mig till så känns det fortf bra. Dock är det ju ett moment 22. Det är ju fortf så att vi i väst lever som vi gör på bekostnad av andra. Men att ha hairtalk-hår känns mkt bättre än när jag köper kläder eller skor från nån av dom stora kedjorna, där finns ju oftast inte ens etisk och/eller rättvis handel på agendan. Jag försöker dessutom ha det så länge det nånsin går. Sköta det och sätta om  samma hår var 3:e månad. Slut på försvarstal.)

Kram och godnatt!