Så skön morgonträning med tyngder, intervaller och spurt. – Eller?

Tja! Vaknade upp och kände direkt för att träna, det bara sprudlade av energi i kroppen! Runt 07.40 tog jag mig till utegymmet där jag lastade tjugo plus kg på axlarna och gick i rask takt en intensiv intervall. Riktigt svettigt. För att träna ben och rumpa fortsatte jag, med samma vikt, upp för en tvådelad, lång trappa. Jag tog ut stegen i sann utfall-anda. Shit, vad det brände! Därefter bar jag samma tjugo plus kilo lite till. Sen sprang jag. Spurt i ca 2 min i kuperad terräng, avslutade med ytterligare en dubbel trappa, denna gång dock utan tyngd. Allt detta gjorde jag i en speciell outfit som är framtaget för att få ut maximalt av träningen, den isolerar nämligen den egna kroppsvärmen. Svettig nu. Så skönt!

Ok. Så var det såklart INTE. 

Utegymmet var visserligen ute, och det kändes som ett gym. Tjugo-plus-tyngden på axlarna var en 4-åring (aka Nikki-Lo) som ska på utflykt med förskolan. Trappan var stora trappan upp till storbarns-avdelningen och spurten var till t-banan efteråt. Kläderna var flera lager vanliga sketna höstvinterkläder och lång semivadderad jacka. Funkar lite som bastu. Det är coolt att vara förälder. Utmanande även fysiskt.

Tuff skit. Puss!

Kittys utmaning till RFSU. Blygden ska DÖÖÖÖÖÖÖ!!

Hej! Jag har en uppgift till RFSU. En viktig en som kräver akut handlande. Jag återkommer till den strax.

Jag älskar vad RFSU har gjort i vårt språk! 

”Mödomshinna” har blivit ”slidkrans”, ganska så naturligt iom att mödom har med skam och skuld att göra och att hinna insinuerar att det skulle finnas ett ”lock” som något eller någon ska spräcka, när det egentligen handlar om en krans av slemhinneveck en liten bit in i slidan. Slidkrans it is. 

Sen har vi ”Snippa”!

Genom att uppfinna ordet snippa har vi fått ett neutralt, oladdat, ”normalt” ordför det kvinnliga könet som kan användas om både barn och vuxna. Jag använder det jämt. Även innan jag fick barn. Tänk bara skillnaden mellan min och mina ungars uppväxt. 

Jag hade inget ord! Min brorsa hade ett. Såklart. Snopp hit och snopp dit. Vi andra, med snippa fick fyra vägar att gå:

  1. Ett påhittat nonsens-ord. Hemgjort. Gjorde det ont i ”fussen”, ”bässis” eller vad det nu kunde heta var det ingen idé att säga till dagmamma eller annan personal. Ingen hade nämligen någon chans att veta vad du pratade om.
  2. Ett ord som betyder nåt helt annat. ”Dosan”, ”musen”, ja, det finns hundratals. Som om vårt kön inte är viktigt nog för ett eget ord. ”Jag vet, vi börjar kalla snoppen för ”kannan”, sa ingen nånsin.
  3. Funktionsord. I denna gravt missvisande kategori hamnade jag som barn. Mamma lärde mig nämligen att mitt kön hette ”kissestjärten”. Det var ju lite sant, det kom kiss, det var i närheten av en stjärt, men nån jäkla ”kissestjärt”, ”framstjärt” eller bara ”kiss” är inte en snippa! Varken stjärt eller bara för kiss. 
  4. Inget ord alls. ”Där nere” och liknande uttryck är nånslags anti-ord som ytterligare förstärker att kvinnans kön är direkt onämnbart. Egentligen tycker jag att ord som ”underlivet” passar in här med, det vi säger är ju totalt subtila UNDER och sen LIVET. Det där som finns där nånstans, nedanför livet, dvs midjan, på kvinnan. ”Springan” vet jag inte var jag ska placera, men iom att det inte stämmer, det är ingen springa, inte heller tex ett gapande ”hål”, en inbuktning, öht är en snippa ingen avsaknad av nåt, det finns ju liksom saker där, hud och vävnad, nerver, massor av viktiga strukturer, även på utsidan. Så kanske är ord som springan nån typ av egen kategori som borde heta ”förnekelseord” eller ”tomrumsord”. Ett hål avsett för något att fyllas med. Vi vet vad som avses.

Vilken väg en än valde stod vissa saker klart. 

  1. Vi pratar inte om snippan.
  2. Vi pratar inte om snippan.
  3. Det finns inget ord, alltså måste det vara oviktigt, onödigt, pinsamt, fult, äckligt, genant, konstigt, udda etc. Onämnbart helt enkelt. 
  4. Rent praktiskt var det ju också katastrofalt. Hur skulle vi kunna prata om nåt vi inte hade ord på? Aj, det kliar i min … ?!
  5. Den kvinnliga könsrollen är ju redan underordnad mannens. Vi tycker redan vi är konstiga och äckliga, vi vet knappt hur vi ser ut eller funkar ”där nere” och hur fasen ska vi kunna ta makt över, lära känna och liksom ta tillbaks våra kroppar, kön, vårt värde, vår sexualitet, vår plats i samhället som jämställd allmänt dugande personer när vi INTE ENS HAR ETT ORD?!

Detta förklarar varför jag tycker det är genialiskt och fasen revolutionerande att vi nu mer har ordet SNIPPA. Och att mina ungar och deras kompisar aldrig kommer behövs uppleva vad vi upplevde, varken hemma, på förskolan, i skolan, vården eller mellan varann. Hurra RFSU! 

Men som sagt, jag har en ny uppgift. Och den kommer här:

Vi måste ha nya namn för ”blygdläppar”, ”blygdben” och allt annat som har det förlegade skitordet ”blygd” i sig. Det känns så OERHÖRT OMODERNT att fortsätta använda ord med innebörd av skam, blygsel och skuld kring våra kön. 

Så kom igen RFSU! Detta är min utmaning!

Du som läser detta kan ju vara med och hjälpa RFSU på traven, vilket är ditt förslag?

Ska det vara så enkelt som ”snippläpp”? Det låter lite fult, men det är mest ”läpp” jag inte gillar och det kanske är dumt att ta bort den delen av ordet som är ok? Vad tycker du? Tankar? Förslag? Även på min insta diskuteras det lite nu. Kram!
Massa kramar och tack! Kitty.

    Melankolisk på buss.

    När jag åker buss och det är mörkt blir jag jämt så melankolisk och tycker att det känns som jag är på resa, känslan av ”utomlands” eller liksom ”på väg” nånstans. Som att nåt tar slut eller snart ska börja. Det luktar speciellt och det är lite magiskt men sorgligt. Jag undrar vad det är som gör att det känns så där starkt och mycket i magen.

    Jonas, till vänster aka lillebror skickade den här bilden till mig idag. Bevis på att jag alltså går utanför dörren ibland. Känner inte riktigt igen oss, men det gör inget. Kram! Godnatt.

    Klä om sits för 0:- på en halvtimme?

    Hej. Jag är hemma och vabbar astmabarn idag. Vi har en liten mint-ljusblå fåtölj från Åhléns. Ganska billig, ett par år gammal och i inte så bra kvalité men ändå fin. Den har stått under några växter och fått fläckar som absolut inte går bort. Tillslut förstördes tyget i mina ivriga försök.Jag tänkte att en fleecefilt kanske kunde lösa problemet. Kimpan lekte med lego i barnrummet så jag tänkte att vafasen jag gör ett försök. Filten köpte jag på en Bomässa jag jobbade på i våras i en Mio-monter för under 50:- minns jag. Jag ville ha den på tåget hem. Jag höft-mätte och klippte ut ett hörn. Sen la jag tyget på sitsen och klippte jag runt kanten.Jag stoppade in fleecen så snyggt det gick in i skarven bak mot ryggstödet.Sen var det bara att vika och sy. Att jag hade just grå tråd hemma var ju helt knasigt.Det är otroligt tacksamt tyg att sy i, lite stretch och lurv så att nästan inga misstag syns. Jag följde den gamla sömmen men sydde i ungefär vartannat hål. Jag använde en lite starkare tråd för hållbarhet. Kan ju hända att det kommer hoppas en del i den. Rätt ok ändå, väl? Tyvärr ser kanten fulare ut på bilden än i verkligheten. Fast såklart att med ännu mindre stygn hade det inte synts nåt på bilden heller, eller hur? Kram!