Överväldigad!

Oj, vad jag inte bloggar. Just nu är jag sjukt överväldigad! Jag går upp 05, går hemifrån 06:15 är på svt ca 07. Sen göra jag smink och hår, kollar manus, byter om etc och är klar för första ”scenen” kl 08.30.

Det är så himla kul att spela in Labyrint. Men i övrigt är jag rätt uppgiven. Jag går runt med en känsla av uppdämd kreativitet och inser att jag borde vara mer etablerad nu. Tänk om jag satsat mer på samma kort för några år sen? Ist för att göra typ 300 saker samtidigt hela tiden. När jag möter människor känner jag igen mig i många. Det är mycket oro och stress. Ålder, ekonomi, osäkerhet och prestationsångest. Jag vill bara vara i mitt rätta element. Jag orkar inte längre synas och höras bara för att liksom ”vara aktuell”. Räkna klick, antal följare, jaga utrymme, vara ständigt full av citat och kamp. Jag vill bara duga ändå. Utan att leverera blogg, texter, åsikter, uppdateringar hela tiden. Men jag har märkt att det verkar behövas i min knasiga sk bransch. Eller inte ens att jag inte orkar. Jag vägrar, spyr på det och dör hellre. Typ.

Håller tummarna för att nåt förlag vill ha mig. Det kan vara en väg.

Sorry för opepp!

Jag vill göra så mycket!

Pysselprogram, böcker, workshop, barnmusik, humor … vafan!

När jag var liten gick jag i teater och var liksom lite av naturligt ”bra” på det. Sen kom självmedvetenheten och rädslan ikapp. När jag har mina ”spelscener” mot Leif Andrée nu så känner jag nåt långt inne i mig. Fan att jag inte vågade!

Nu märker jag på folk att det är ”för sent” för mycket. Jag hatar den känslan. Att vara 40, känna kreativiteten fasen spira, men att allt, även folk runt omkring bekräftar att det är lite sent. Självkänslan mår inte direkt superbra av det. En grej är att jag är så ensam. Jag borde ha haft min Mia eller Klara för längesen. Hade jag haft en parhäst att bolla, dra, skapa, pitcha och allt sånt ihop med så är jag fasen nästan säker på att jag, VI skulle varit nån annanstans. Är det försent? Var är min häst?

Massa pussar och god morgon från en som inte riktigt har det.

18 reaktioner på ”Överväldigad!

  1. Att göra många saker istället för att satsa allt på en sak KAN vara ett sätt att skydda sin kreativitet/ undvika att bränna ut en passion. Så jag tänker att det kan vara bra.
    För mig är det helt nödvändigt, kan inte jobba heltid med EN sak (inte ens då mina 2 verksamheter är uppdelade i flera delar var).
    Ibland kan det vara mer intressant att läsa bloggar osv av de som inte skriver hela tiden.
    Då vet man ju att när de skriver så har de något att skriva.
    Och kvinna, 40 + är väl bland de bästa man kan vara fr.o.m 2018. Det är väl det som ÄR 2018?
    KRAM ❤

    Gilla

  2. Vi har väl väldigt olika liv med bara ålder och kreativiteten gemensamt. I övrigt är jag sjukpensionär och bor på landet utan barn.
    Men en sak vet jag!
    Det är inte försent förrän du ligger i graven.
    Fram tills dess ska man kämpa vidare med det man älskar och vill göra och ibland är vägen väldigt krokig men den leder ju ändå framåt.
    Visst, det går fortare att åka typ E4:an än Trollstigen i Norge, men jag skulle alla gånger välja den sistnämnda. Man får uppleva saker på vägen, man stressar inte förbi allt och man kan stanna om nåt fångar ens intresse.
    Det är både roligt och utvecklande.
    Men fram kommer du om du fortsätter köra på.
    Så tro aldrig att det är försent bara pga din ålder!
    Du är ju mitt i livet. Kör på!

    Liked by 2 people

  3. Du överväger inte att byta bransch? Den du befinner dig i är ju verkligen krävande inom just de områden som verkar ge dig ångest – yta, ålder, att tvingas ständigt sälja sig själv i sociala medier och andra nätverk, korta projekt och oro därimellan.

    Det är aldrig för sent att plugga och byta riktning, till något där du bara förväntas göra en arbetsuppgift och inget annat. Du är inte låst till val du gjorde för 20 år sedan, även om det kan kännas så. Andra yrken är kanske inte lika spännande och självuppfyllande, men nästan alla väljer något good-enough eftersom tryggheten är värd mycket när man har barn och åldras.

    Du måste inte välja bort något. Pyssel är jätteroligt men svårt att göra ett jobb av. Kan du inte se det som en hälsosam fritidssysselssättning istället för en orimlig och därmed ångestskapande jobbförväntan? Jag pysslar ingenting i mitt yrkesliv, men vårt hem är som en stor skaparverkstad som ger oss energi på kvällar och helger. Då och då, när jag själv känner för det, så säljer jag tavlor vid sidan av, och därför blir det aldrig något kravfullt.

    Gilla

    • Bra skrivet, jag har gjort ungefär något liknande. I tidig 20 års åldern SKULLE jag bli konstnär, jag målar bra och hade mycket utställningar. Men jag gillar att måla, inte nätverka, jag är jättedålig på det, så allt blev stress och oro jämt jämt. Plugga bildlärare på Konstfack och det passar mig bättre att ha ett ”vanligt” jobb och sedan måla tavlor på beställning istället. Nu jobbar jag på förskola i ett annat land och har hand om allt pyssel – jättekul! Jag tror Kitty hade blivit en jättebra lärare!

      Gilla

  4. Nu är jag 10 år yngre, men har känt samma. Är hemma-mamma utan högskoleutbildning. Vill så gärna bli lärare, jobba med fotografi, vara kursledare, sjunga i band igen…

    Men det finns aldrig tid, och finns det lite tid finns det ingen ork efter heldags-mammande. Men jag fick lite pepp häromdagen när jag fick reda på att en av mina förebilder utbildade sig till lärare vid 40! Så, fan! Vem säger att det någonsin är försent? 40, 50, 60, kör på bara. Vi måste lära oss att strunta i vad alla andra (och den där förbannade lilla inre rösten) säger/tycker. Vet hur svårt det är, men du förstår vad jag menar hoppas jag?

    Tycker du är fantastisk.

    Gilla

  5. Förstår dig! Kreativa Karin?? Höra av sig till Hej hej-vardag-Louise?? Jag tror hon är sjukt bra att samarbeta med, hon är rolig, skarp, feministisk och gör asbra illusar. Skadar ju inte att fråga. Liksom hej jag gillar dig skulle du vilja samarbeta kanske?? Stor kram

    Gilla

  6. Jag kan känna likadant gällande jobb. Jag har alltid velat jobba med djur och kom in på lantbruksgymnasie i skara när jag skulle börja på gymnasiet. Men jag vågade inte flytta hemifrån och kände mig inte redo för det.
    Något jag fortfarande ångrar då jag tappade min dröm någonstans på vägen.
    Nu ska jag försöka förverkliga en annan dröm – sälja mina bakverk!

    Gilla

  7. Det är lätt att glömma att det är väldigt få som får möjlighet att jobba med sin hobby! Och de branscher du vill befinna dig i ör ju stentuffa!!!

    Växla ned och sänk kraven, inrikta dig på att få ett jobb som känns ok för Dig och uppfyller familjens behov av reusrer (tid, pengar etc). Och pyssla på fritiden! Kanske statista lite som hobby?

    Tror du har lite höga krav på vardagen, helt ok om man trivs, men inte om det ger ångest!
    Rock on!

    Gilla

  8. Börja jobba på förskola ☺
    Pyssel varje dag – money varje månad 👍
    Du är en inspiration för många barn o din genusröst behövs i förskolan 😊

    Gilla

    • Åh, nej inte förskola…..alldeles för stora barngrupper på lite personal…. Det är stressigt värre och absolut inget jag skulle rekommendera någon att jobba inom. …

      Gilla

  9. Nu är ju inte jag i branschen, men jag förstår inte varför det skulle vara försent? Det låter som en onödig föreställning bara. I övrigt håller jag med de som flera andra nämnt här – utbilda dig till bildlärare eller liknande och få tryggheten i det. Sedan kan du ju på ”fritiden” köra sådant som du har som jobb nu.

    Gilla

  10. Barnen älskar dig i alla fall i alla barnprogram du gör! Och barns bekräftelse är ju helt äkta även om förskolebarnen inte har nån telefon eller gilla knapp till hands😄 ( väl är väl det så länge det nu varar🙈) väntar ju på en barnbok från dig😄, det behövs lite mera 🌈💚💙 tänkande på den fronten, där är du ju som klippt och skuren med dina kloka tankar. Hoppas!✊🏻

    Gilla

  11. Tycker faktiskt att din absolut starkaste gren är det du tecknar/målar. Vet inte om det är din dröm. Men du skulle verkligen kunna skriva en barnbok. Skapa en figur och du kan göra en uppsjö med böcker som du illustrerar själv. Både kreativt och något som dina barn och barnbarn kan njuta av. Kitty Jutbring 2010-talets Astrid Lindgren. Där har du det. Jag lovar. Du måste bara våga lita på att det du gör håller. Du är värdefull. Kram

    Gilla

  12. Fyller själv 40 i år. 40 låter så gammalt men egentligen är det nu man har åldern med sig att göra det man vill göra utan att behöva tänka på vad andra tycker eller förklara varför du gör som du gör. Känner mig inte 40 fast hur ska 40 kännas egentligen? Känner mig fortfarande ung men med livserfarenhet och tydlig självbild vem jag är och mina brister och mina styrkor.
    Jag har bestämt mig att i år blir det av att göra det som jag vill/längtat att göra. Misslyckas jag så är jag en erfarenhet rikare och ett steg närmare mitt mål (har ifs flera). Har inte helt planerat hur jag ska gå tillväga då vissa mål tar tid att uppfylla och kräver delmål samt kommer bli tufft att nå men är igång.
    Gjort en mållista som jag ska bocka av när jag har nått ett av mina mål.
    Har en familj bestående av man och tre barn så det kommer inte bli dans på rosor att nå målen men det ska gå.
    Gör det du vill och försök! Man ska inte titta tillbaka och ångra att man inte försökte. 2018 är ditt år att ta ett steg mot det du vill bli och göra!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s