Hur gör ”vanliga” familjer?

05.00 upp

06.15 mot t-banan

07.00 på svt

Gör smink, hår och byter om

Läser på manus

Blir mickad

08.30 första scenen börjar spelas in

17.00 tack och hej

17.05 civilklädd igen

17.20 vid t-banan

18.00 hemma, försöker få mys och välkomstkramar från trötta barn

18.10 sminkar av mig

18.30 äter middag ensam som Per lagat

19.00-20.00 ”gör kväll” (så bra uttryck jag snott från Pers uppväxt) på barnen, och mig själv, lägger mig med barnen, en på varje arm och somnar samtidigt som dom kollar klart på nåt på ipaden.

05.00 upp

Det är en jäkla tur att inspelningsperioden är så kort. Jag är totalt frånvarande nämligen. Hur funkar det för föräldrar som jobbar 9-17 och har långt till jobbet? När städas det, när pysslas det? Tvätt?

Ok, att jag vill ha mer och fler jobb, men detta är lite galet.

Fast när jag väl jobbar är det fantastiskt! Inspirerande och kul!

Ibland får jag besök:

Jag fick besök av familj och kompisar på lunchen i veckan. Rut, tre år kände redan innan stark oro: ”Tänk om robotarna lever när vi kommer?!”, och blev redan utanför studion superrädd. Det smittade av sig till Kimpan som efter den här bilden uttryckte det i följande mening: ”Jag är så himla, himla, himla lädd!” Dom fick vänta med Per i min loge.

Med detta sagt: jag älskar jobbet med Labyrint men hade inte velat ha det året om. Hur gör ni andra?

Kram och puss!

31 reaktioner på ”Hur gör ”vanliga” familjer?

  1. Kan bara tala för mig själv som pluggar lite just nu för att få respit, annars jobbar vi kontorstider både jag & min man. Städ & fix gör vi antingen på helgen (en leker med barn, en lagar mat eller städar) eller efter att de somnat, håller på till 23:30 ibland även om jag försöker bestämma över mig själv att det är ledigt efter 21:00 oavsett status på disken. Tvättstugan likadant, en tvättar, den andra går till lekplatsen, antingen med ett eller båda barnen. Sen får man passa på och köra lite plock och grejs när de tittar på tv också, men ska det vara nåt som inte görs ogjort direkt är det bättre att vänta tills de sover… sova för lite varje natt är en förutsättning, tyvärr. Och då bor vi i lägenhet, tänk de som har hus och tiotusen andra saker att också fixa!

    Gilla

  2. Har iofs endast 20 minuter till jobb. Jag väljer att börja tidigare (7.00). Min man lämnar 7.30. Jag hämtar vid 16. Sedan hem och laga mat och äta vid 17.30 när mannen kommer hem. Läggningen börjar vid 19. Två dagar i veckan har vi aktivitet efter förskolan så då består kvällen innan av att laga mat som vi äter efter aktiviteten. Pyssel, och den typen av ”umgås” blir under helgen.

    Gilla

  3. Jag och min man har måndag-fredagsjobb men valt att gå ner i tid båda två. Min man är ledig med vår dotter en dag i veckan medan jag jobbar kortare dagar och lämnar och hämtar på förskolan de fyra dagarna som hon är där (ca 30 min restid till och från jobbet).

    Städar gör vi mest under helgen men vid behov även under vardagarna. Från det att jag och min dotter kommer hem tills dess att hon går och lägger sig så är det ca 3,5h så vi hinner leka och busa en massa under den tiden. 😊

    Gilla

  4. Vi jobbar inte heltid och är två föräldrar som bor ihop. Vi hämtar klockan tre så de ggr en gör det så får en några timmar med barnen. Barnen lägger sig runt sju och den som inte hämtar kommer hem runt sex. Sen njuter jag av vabb som det blir mkt av och försöker göra grejer ihop på helgerna. Det funkar helt okej skulle jag säga, funderar på att byta jobb men då är förutsättningen att jag inte jobbar heltid.

    Gilla

  5. Jaadu…så här ser mina dagar ut:

    06-07:40: Upp, smink, påklädning, väcka barn, frukost, påklädning av barn, hårfix på samtliga, ryggsäckar, extrakläder, ytterkläder på.
    07:50 avlämning första barnet
    08:15 avlämning andra barnet
    08:30 på kontoret
    16:00 mot upphämtning av första barnet
    16:25 mot upphämtning av andra barnet
    17:00 hemma
    17:05 på med en tvätt
    17:20 plocka disk
    17:30 börja med maten, duka bordet
    18:30 middag
    19:00 tandborstning följt av en liten stunds ipad-användning. Kaffe till mamma och pappa.
    19:30 läggdags
    20:30-21:30 barnen sover. Dags att hänga tvätt!
    22:00 Egentid! (om den här punkten inträffar före kl.22 används tiden till att jobba)
    00:00 dags att sova

    Städa får man göra på helgerna. Varannan/var tredje dag går egentiden på kvällen åt till att duscha. Vissa dagar har barnen aktiviteter men då följer den ena förälder med dit och den andra kör på med schemat enligt ovan. Om någon skulle fråga mig hur mycket sömn jag behöver så skulle jag säga 8-9 timmar, men det får räcka med 6 timmar, för annars går inte schemat ihop.

    Gilla

  6. Jag tyckte inte det funkade alls med ekorrhjulet. Jag blev helstressad – Jag träffar ju aldrig mitt barn, der är inte rimligt. Nu när hon är liten har jag gått ner och jobbar bara 40 % två dagar i veckan. Det är underbart! Jag är medveten att det kanske inte funkar för alla, men jag är så glad att jag kan umgås ordentligt med min dotter istället för att träffa henne lite på morgonen och lite på kvällen (när hon är trött!)

    Gilla

    • Håller helt med dig Åsa.

      Att arbeta tillhör verkligheten för de flesta (självklart förutom icke självvald arbetslöshet) och något jag nog anser att en vuxen person ska klara av. I min familj är vi två vuxna, arbetande inom vården, som gemensamt bestämt sig för att bilda familj och gemensamt få det att fungera.

      Sedan har vi också privilegiet att kunna köpa oss tjänster som städ och viss matlagning/matkasse och lägger gärna pengar på detta i utbyte mot att umgås med familj och vänner.

      Gilla

  7. Upp 05.45, duscha sminka
    06.30 – väcka minsta barnet
    06.50 åker till dagis
    07.00 lämnar
    07.30 börjar jobbet
    16.00 hämtar pappan
    16.30 slutar jag
    17.00 hemma, middagen klar
    18-20, läxor, tv, tvätt, aktiviteter
    19.00 nattning av 4 åring
    20.00 nattning stora barn
    20.30-22.00 tid utan barn

    Handlar ibland efter jobbet eller på helgen, ibland matkasse. Köper städning varannan vecka. Tvättar när det hinns med.
    Pysslar? Ja det kan man ju klämma in på helgen men vardagarna består av ”vardagsbestyr”.
    Tror att de flesta familjer har det så här. Man anpassar sig liksom och vardagen är inte så dum fast man kanske inte hinner umgås och ”leka” på det sättet med barnen.

    Gilla

  8. Hur vi gör… vi har hjälp med allt vi kan så att vi kan maximera tid med barnen och ha energi så att vi inte går sönder. Vi har därmed outsourcat städ, matlagning av middag på vardagar och tvätt. Handlar all mat på nätet.
    Det gör att vi båda kan jobba heltid och ändå äta frukost ihop, komma hem mellan 17-18- äta mat som är klar redan och busa och mysa till läggning och sedan ha tid ihop vi två. Det är viktigt att fundera på vad man vill lägga sin tid på och skippa det andra- om man kan.

    Gilla

  9. Vi är tre barn och två föräldrar som jobbar heltid. Vi är lediga på helgen och då gör vi allt det som vi inte hinner med på vardagarna. Det är då vi tvättar, handlar och städar. Lek med barnen och pyssel kläms in emellan. Ibland handlar en förälder sent på vardagskvällarna efter att barnen somnat. Ibland hinner vi med att slänga in en tvätt i middagsfixet som sedan hängs efter barnen sommat. Men oftast får sånt lösas på helgen. Vi har inga aktiviteter på vardagarna.

    Vardagarna går i ett och det är rätt så körigt från det att klockan ringer till barnen somnat. Vi försöker så gott det går att ta igen oss på helgerna och ha tid tillsammans mellan städ och fix.

    Ungefär så här ser våra dagar ut:
    05.30 Barn vaknar. Läser bok i sängen.
    06.00 Kliva upp, klä på barn, klä på sig själv, fixa allt som behövs inför dagen, plocka iordning
    06.45 Äta frukost
    07.15 Klä på barn ytterkläder
    07.30 Cykla till förskolan
    07.45 Lämna på förskola och sen cykla till jobb.
    08.10 Kommer lite sent till jobb
    15.45 Förälder som hämtar lämnar jobb
    16.15 Barn hämtas
    16.45 Kommer hem från förskola. Barn trötta och hungriga. Trösta barn, sysselsätta barn, laga middag.
    17.30 Andra föräldern kommer hem. Middag klar. Äta.
    18.00 Plocka undan middag. Barnen leker och röjer runt. .
    18.30 Börja preppa inför läggning.
    19.00 Lägga barn
    20.00 Barn sover. Röja efter lek. Kanske hinner slänga in tvätt. Kanske åker en förälder och handlar om det är kris.
    21.00 Förälder som hämtat tar igen jobb.
    22.00 Ev. egentid. Ev. hänga tvätt. Ev vika tvätt. Duschar om tid finns. Lägger fram kläder till barn för imorgon.
    23.00 Göra kväll.
    23.30 Sova
    Repeat.

    Gilla

  10. Vi jobbar båda deltid, så en förälder hämtar någon förälder hämtar och den andra jobbar en lång dag och kommer då hem ca 18:30. Jag är ledig en dag i veckan, då jag fixar mycket hemma när det gäller städ och tvätt. Synd, för det hade varit trevligare att kunna t ex pyssla. Min partner hämtar kl 14:30 två dagar i veckan och då kan en tur till badhuset hinnas med. Det som också är lite tråkigt är att vi inte hinner träffas så mycket som par. Ibland drar läggningarna ut på tiden och vi hinner knappt prata innan det är dags att sova. Läxor ska hinna klämmas in någonstans där också. Egen träning är svårt också.

    Gilla

  11. 06:30 uppstigning 06:40 jag är klar med kläder 0640 väcka barn, klär på dem i sängen (tankar närhet genom att klia och mysa med dem då), bär ned dem till soffan trots deras ringa ålder på 6 & 8 år. Frukost i soffan och barntv. Kaffe och en smörgås för mig. Plocka fram alla ytterkläder och gosedjur som ska med för dagen. Sen lämnar min man på förskola/ skolan samt så hämtar han och gör middag. Jag kommer hem 18:30 tre dagar i veckan. Äter middag ensam och sen läsa för barnen, spela kort, duscha. Ledig måndagar. Och hemma 16 på fredagar. Tvättar städar aldrig på vardag. Så nu har jag tre lediga dagar framför mig.

    Gilla

  12. Vi är två vuxna och tre barn, en går i skola och två på förskola. Vi jobbar båda heltid men har hyfsat flexibla jobb. Den som lämnar hämtar inte utan jobbar lite längre ist, el på kvällen. Tycker vi får ihop vardagen bra med barnen, det vi prioriterar bort är tid med varandra, ses i princip aldrig känns det som. Tänker att det får vara så nga år nu, så får vi se om vi gillar varandra fortfarande när barnen blivit större, hehe. 😉

    Det som blivit vår lifesaver är att vi i princip ALLTID förbereder middagen kvällen innan (när barnen somnat) så att det bara är att värma på när den akuta hungern sätter in. På det sättet behöver vi inte stressa hem efter hämtning utan kan ta tid på oss att plaska i varenda vattenpöl etc, vet liksom att maten står klar. Tips! 👌🏻

    Gilla

    • Åh. Vilket bra middagstips!
      Våra eftermiddagar är så köriga! Barnen är hungriga, en själv är trött, gråt på vägen hem, stressa på för att komma hem snabbt (som aldrig blir snabbt…) för att komma igång med maten. Barnen vrålhungriga. Slänger ihop middag som ofta blir lite trist pga stress.

      Det här ska vi verkligen prova! Lagar ni hela middagen efter barnen somnat? Hinner ni med någon annan kvällsakivitet?

      Gilla

      • Vi har kört detta i många år och tycker det är fantastiskt. Vi brukar oftast laga hela middagen dvs koka potatis, ris el pasta och tillbehör, ofta också fixa salladen, allt för att underlätta. Ibland lagar vi när barnen somnat (och den andra jobbar ikapp, tvättar el likn) eller också när barnen kollar på Bolibompa efter maten (typ den enda halvtimmen som de sitter stilla, hehe). Ngn gång kan en gratäng el så stå i ugnen under läggningen osv. Lycka till! 🙂

        Gilla

  13. Jobbar 24-timmars skift 8 dygn i månaden, då har min sambo ansvaret för att allt flyter på, resten av dygnen fixar jag allt med barn och hemmafix. 6 månader om året jobbar sambon på filmindpelningar och är borta så gott som hela tiden, då har vi hjälp av släkt och vänner men barnen de dygn jag jobbar. Funkar bra. Skulle inte vilja jobba mån-fre, skulle ju aldrig träffa barnen utvilad då?

    Gilla

  14. Jag är uppfostrad med att man ska arbeta och göra rätt för sig i samhället så för mig är det inget konstigt alls med att både jag och min man arbeta långa dagar.. Umgås, städa, tvätta och handla får man göra på kvällar/ helger. Jag tror det är väldigt ovanligt att båda föräldrarna är hemma så mycket som ni har varit under småbarnsåren.

    Gilla

  15. Första gången jag kommenterar och vill verkligen inte låta dryg. Men… hur trodde du att människor som jobbar och har barn lever? Ditt schema ovan är väl standard för de flesta i princip året runt. Inga konstigheter.
    Att ”pyssla” är ingen rättighet liksom, även om jag älskar det 🙂 De flesta måste jobba (oavsett om det är något de”brinner för” eller ej) för att försörja sig, bidra till samhället osv. Skittråkigt såklart men vi är väl ändå sjukt priviligierade?

    Gilla

  16. Är alltid ensam om morgnarna eftersom min kille åker hemifrån kl halv sex. Väcker två barn och ser till att vi inte missar skolbussen, lämnar det andra barnet på förskolan. Är på mitt jobb kl 8, kommer hem vid fem, halv sex (då har min kille hämtat barnen). Lagar mat, äter, hänger, nattning vid kl 20.
    Städar sällan på veckodagar, orkar inte. Det blir oftast lördagsförmiddagar vi fixar huset fint.
    Storhandlar tillsammans alla fyra, min kille lagar mat (kock) och jag tvättar typ. Gör allt själva, har inte råd med städhjälp och bor på ett ställe där man inte kan gå matleveranser.. Det funkar nu när barnen är lite större men var slitsamt när det var små. Vanligt liv, tror jag, men det är helt ok. Vi får en fin gemenskap när vi gör saker ihop!

    Gilla

  17. Jag tänker oxå att det där är en helt normal arbetsdag, jag har aldrig haft det på nåt annat sätt heller… största skillnaden mellan ditt schema och mitt är att jag inte somnar förrän 22. De flesta familjer i vår närhet lever precis sådär alla arbetsdagar, förutom dom vänner vi har som jobbar skift, då blir det ju att en förälder vänder dygnet med jämna mellanrum.
    För att hinna umgås alla så gör vi så mycket som möjligt tillsammans både roligt och tråkigt (städ o tvätt tex…)
    Våra barn är 6år, 5 år & 3 år gamla och det mesta blir ju enklare för varje år men vi har accepterat att småbarnsåren innebär att man får ge upp en del Egna hobbies, men nu vänder det sakta men säkert, jag har lyckats börja läsa böcker igen…

    Gilla

  18. Det som alltid fascinerar mig i retoriken från personer i kreativa yrken är betoningen på jaget. Jag vill inte ha det så här, jag vill jobba med det där och inte(!) med det där etc.
    Att arbeta för att bidra till kollektivet verkar inte riktigt finnas med i ekvationen (det vill säga tänket att Jag arbetar för att Dina barn ska få gratis tandvård osv)
    Äsch nu var det ju inte det inlägget handlade om, men jag har förvärvsarbetat 8-17 fem dgr i veckan sedan jag var 18 år (är 38 idag) och det ÄR ju pissjobbigt! Det har inte varit många avbrott för heltidspysslande här.. Det är supersvårt och uttröttande att få ihop tiden (särskilt med barn)
    Men jag brukar i alla fall då och då falla tillbaka i den tanken att jag gör det inte för min egen skull utan jag kämpar på för att Alla ska få del av det. Skattefinansierad skola och sjukvård åt alla! Och klapp på axeln till mig och alla andra som utgör den moderna arbetarklassen 🙂

    Gilla

  19. Vi är en familj på 5, men barn på 10, 5 och 2 år. Äldsta varierar mer i sina funktioner än gemeneman, så är inte så självgående som andra 10 åringar.
    Men en vardag:
    Mannen stiger upp 5:30 (möjligen också 2 åringen)
    6 stiger jag upp, klär på mig ev snabbdusch
    6:15 -6:30 väcker 10 åring, få hon att tvätta sig, klä på sig
    Mannen far på jobbet
    Frukost för minsta o äldsta (mitten barnet vill äta på föris)
    6:50 väcka 5 åring få på henne kläder
    7 tandborstningen o ytterkläder
    7:10 gå med de små till föris så de är där 7:15
    Hem o ta med 10 åring i bil till sin skola, gå med in o lämna till assistenter
    8:00 -8:20 beroende på bilköläget på jobbet.

    Slutar 14:30 tre dagar i veckan.
    Hem hämta minstingarna, leka ute till 10 åring kommer med skoltaxi kl 16.
    In sätta barn i lek, lera, pärlor, duplo, medlar konflikter, utbrott av största, förklara, förhindra div 2 års hyss …om katastroftrötta iPad mutning. Laga mat under tiden.
    16:30 mannen kommer hem.
    Äter vid 17. Lagar mat som tar Max 45 min o göra.
    En diskar o en leker med barn
    Bolibompa.

    Måndagar träning för 10 åring
    Onsdagar träning för 10åring, rolig egentid för mig när 10 åring kommit hem.

    Nattar barn mellan 19-19:45

    Plockar lite, packar skolväska, tvättar, ser tv-serier
    22-23 går o sover. Repeteras 5 dagar i veckan. När jag jobbar längre hämtar mannen 15. Vi har gått ner till 80% och 90% i tid.

    När de minsta börjar med aktiviteter så blir det ännu mera skjutsande.

    Funkar bra, avancerade lekar, pysslande får man ta på helgen. Någon dag i veckan är något av de äldre barnen med kompisar. 3 dagar per månad sover äldsta på kortis som avlastning.
    Vi är i nuet, njuter av lite partid när barnen ser Bolibompa, har låga städkrav men ett organiserat hem så snabb fuskstädning går fort att göra. Städa riktigt blir oftast torsdag eller söndagar. Egen fritid är anpassad till barn.

    Gilla

  20. * Jag går upp 05.30 och åker till jobbet 06.00. Hinner med att vaska av mig, borsta tänderna och gå på toa på den tiden. Och klä på mig.
    * Partnern och barnet går upp 07.15 och vidare till förskolan ca 08.00.
    * Hämtning på förskolan 15.00 för någon av oss. Utelek en liten stund.
    * 16.45 börjar matlagning med barn runt benen.
    * Andra föräldern kommer hem 17.15.
    * Middag ca 17.30.
    * Disk och fix varvat med lek 18-19.30. Kanske en av oss duschar.
    * Kvällsfika 19.30
    * Nattning med blöjbyte, pyjamas, borsta tänder, läsa bok, röja runt ca 20.00-21.30. Puh.
    * 22.00-23.00. Sover. Om jag inte redan somnat vid nattningen.

    Vi planerar och köper mat för hela veckan på helgen. Städar på lördagar och tvättar en kväll i veckan.

    Gilla

  21. En annan fråga: VEM jobbar 9-17 som heltid? Är väl ingen? 8-17 är väl det normala med en timmes obetald lunch/rast?
    Så alltså… Kitty, på det sättet du jobbar under en kort period är de flesta andras vardag året om. Det är ju en lyx att välja att inte jobba, det finns ju en massa jobb att välja på inom andra branscher (äldreomsorg, inom handel osv). Det är ju få förunnat att tjäna pengar på att skriva böcker, illustrera, programleda, pyssla.

    Oerhört provocerande att du inte verkar förstå det här?

    Gilla

  22. Den frågan ställer jag mig också ofta, hur orkar alla andra med det här ekorrhjulet, speciellt med småbarn? Så får jag påminna mig att det är ju just det som alla inte gör, de stigande sjukskrivningstalen talar ju sitt tydliga språk. Kanske det funkar bra för vissa, iaf ett tag, men det är inte hållbart i längden utan ineffektivt och framförallt inte anpasat till dagens samhälle där det kräver en större tankeverksamhet och hantering av information. Är man dessutom högkänslig som jag själv (samt även Kitty tror jag) och därmed behöver mer tid till återhämtning för att hantera alla intryck och tankar så är det otroligt svårt att orka med. Har själv ett 9-5 kontorsjobb på heltid och två barn (varav det yngsta också är högkänslig och får ständiga känsloutbrott). Känner mig ständigt trött och då har jag ändå förenklat allt det bara går, inga aktiviteter på vardagar, matkasse, städar bara det nödvändigaste, förskola och skola mittemot varandra 5 minuter gångväg från hemmet, bor i hyreslägenhet så behöver inte ägna tid åt underhåll i hemmet och trädgård. Man vill ju känna att man lever, inte bara överlever…

    Gilla

  23. Jag måste säga att jag tycker Kitty verkligen fattat att det här är andras verklighet året runt. Hos andra bloggare framstår det som att alla kan äta en mysig frukost på fik med en kollega kl 10, strosa runt och köpa snittblommor, hämta 15 på förskola och sen laga mat från grunden i sitt supercharmiga (rena) hem. Jag förstår att dessa människor så klart jobbar hårt med sitt, men allt ”härligt” de gör är deras jobb. Vi andra gör andra saker på jobbet och de flesta har noll frihet att själva styra sina arbetstider eller att jobba hemifrån. Att slita som ett as och aldrig ha tid för återhämtning är sannerligen inget att stå efter. Våra arbetstider under småbarnsåren behöver ses över av politiker och fackförbund tycker jag. Livet ska också levas inte bara överlevas.

    Gilla

  24. Gå inte upp kl 05 när du ändå fixas på jobbet och inte behöver gå hemifrån förrän 06:15. Då behöver du inte gå och lägga dig så himla tidigt.

    Gilla

  25. Jag lever själv med två barn: en tioåring som bor hos mig varannan vecka, en 4-åring som bor hos mig alltid. Jag har jobbat heltid och emellanåt 90% under massor av år. Mina dagar:
    05:15- kliver jag upp.
    06:15- väcker barn, morgonfix.
    07:20 lämna stora i skolan (15 min promenad)
    07:30 lämna lilla på dagis (nära skolan)
    08.00 pendeltåg till jobbet. (Socialsekreterare)
    16.30 pendeltåg hem
    17.00 promenad till dagis (stora går hem själv)
    17.45 hemma, laga mat.
    18.15/18.30 middag
    19.00 förhöra stora på läxa
    19.30 kvällsfika, lägga lilla.
    20.00 förhöra läxa en gång till.
    21.00 stora lägger sig. Jag springer ned t tvättstugan och startar en maskin.
    21.30 stora sover, förbereda gympakläder och ev morgondagens mat.
    22.00 hämta tvätt och hänga tvätt.
    23.00 eget kvällsfika, kort tv-paus.
    23.30 sova.

    Det att det där höll i några år ändå. Idag är jag sjukskriven för utmattningssyndrom. Har nu jobbat mig upp till 50% i en rätt anpassad form. Jag är uppvuxen med att det bara är att bita ihop. Att en ska göra rätt för sig till varje pris. Nu behöver jag omvärdera allt som sitter djupt i min ryggmärg.

    Hjärnan pajjar, på riktigt. Kroppsdelar domnar bort, synfältet går sönder. Jag kan inte identifiera föremål i min ficka om jag inte tar upp dem och tittar på dem. Jag hamnar i låsningar och kan bli stående och stirra på samma sak i en halvtimme. Att laga mat är lika svårt som hjärnforskning. Jag har svår yrsel och när jag gjort för mycket så kan jag inte prata/avdomnad i läppar och tunga och sluddrar.

    Mm. mm.

    Jag har valt hur mitt liv ser ut. Jag är inte deprimerad, saknar inte framtidstro, jag vill massor, är ambitiös, intresserad och känner mig på så många sätt så priviligerad. Jag tycker inte att jag har det tuffare än andra, jag känner mig inte offrig.

    Men min kropp orkar inte.

    Jag vet just nu inte hur jag ska forma mitt liv för att det ska hålla över tid. Klart är dock att det här tempot och den här formen inte är hållbar, inte för mig iaf. Det läskiga är när en inser att en bara kört på. Trott att det går bra. För det är ju så de flesta har det.

    Jag ser detta som en chans att prova nåt annat sätt, även om jag inte vet vilket. Det kommer dock helt säkert att innebära att leva billigare och att prioritera annorlunda. Jobba mindre (även om jag brinner för mitt jobb).

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s