Skrivet idag ca kl 14 i söndags:
Vad händer med mig? Jag är just nu på väg till tåget för att jobba måndag och tisdag på svt i malmö. (Jag ska vara med i ett par avsnitt av ”Mysteriet på Barnkanalen”.) Men redan vid tiotiden började hamstern i magen gnaga. Och för ett par timmar sen så hade den fått massor av vilda ungar som röjde runt. Känslan att åka ifrån familjen är en av dom allra värsta. Så fort jag är på tåget känns allt bra igen, till och med skönt, men just den här känslan inför och under avskedet. Fy fasen!
Klart det är tufft att lämna det här gänget.
Och Per. Kaninen som heter Really Big får representera honom.
Känner igen det! Just ångesten i förväg. Katastroftankarna. Motståndet. Till och med gråt. Sen när man väl är iväg så lättar det! Och ångesten känns onödig. Men den är ju sällan logisk, den där ångesten.
GillaGilla
Bölar fortfarande i bilen på väg till jobbet efter att ha lämnat 5-åringen på fsk. Ikväll somnade hon i min famn. Lyckan total! Klippt navelsträngen? Nä! Jag tänker tyvärr på mitt eget icke-existerande förhållande till min mamma och måste liksom passa på så länge hon finns hos mig, vi kanske faller ur som vuxna även vi 😱 hemska tanke 😭
GillaGilla