Min mamma! Nej, MIN mamma!

Jag skulle så gärna vilja förstå mina barns sk ”mammighet”. Per, deras pappa, är en mycket bättre förälder. I mina ögon, iaf. Han är lugnare, tryggare, tar större ansvar, hanterar dom bättre, lagar mest mat etc.

Jag, å min sida blir oftare arg, är mer stresskänslig och annat sånt som borde göra mig ganska jobbig att vara kring. Jag ser verkligen, och har alltid gjort, Per som ”förstaföräldern”. Jag har alltid haft ganska kass självförtroende när det kommer till föräldraskap, så varför är det så mycket ”MAAAAAMMAAAAAA”?!

Utstrålar jag nåt skört så att dom är rädda att förlora mig? Är det nåt djupt psykologiskt som handlar om graviditet, amning och typ kroppslukt? Alltså jag skämtade lite där, men KAN det finnas nånting med mig som lockar fram en känsla av trygghet iom att dom låg i min kropp?

Det biologiska vill jag inte tro på, det skulle ju insinuera att ”bilologiska” föräldrar har ett försprång framför andra föräldrar, och det känns oite knasigt. 

Varför är mina barn mammiga? På kvällarna vill båda ligga PÅ min mage. Dom försöker putta bort varann och samtidigt själva klättra upp på mig samtidigt som dom skriker ”Min mamma! Nej, MIN mamma! Min mamma!” fram och tillbaks till varann. Tillslut har dom hamnat på varsin arm, på sidorna av själva ”slagfältet” och efter en stunds resonerande så kommer åtminstone Nikki-Lo fram till att det är ”bådas mamma.” Det är inte så kul detta. Vi jobbar på det på olika sätt hela tiden. Nikki-Lo, fyraåringen är väl den beteendet kommer ifrån från början och sen gör, härmar och lär sig Kimpan som vanligt efter henne. Värst är det för Per. Han kan inte låta bli att ta det personligt. Och då blir det nästan skuldtyngt för mig. 

Tips och råd, nån?

Mobilförbud på lekplats?

På vår lokala lekplats:Kan det vara så att de personer som står bakom lekplatsen (ideellt) haft ett möte om regler och liksom tappat det lite på slutet? (För övrigt är det är ju SÅKLART fantastiskt det dom gjort för barnen!) 

Att nån sagt ”det finns inget värre än föräldrar med mobiler i handen på lekplatser, det ser så illa ut” och så har dom glömt att det inte riktigt hör hemma här? 

Många håller ju med om det. Jag har hört så många gånger hur folk ondgör sig över just detta. 

Men då glömmer vi att:

  1. Det är ett personligt val
  2. Var och en ansvarar för sig själva och sina kids
  3. Folk kan oftast ha rätt bra koll samtidigt
  4. Vi känner inte personen i fråga och när vi tror att hen bildgooglar ”Kim Kardashian outfit” så kan det vara nåt helt annat i görningen. En öppettid, ett läkarsvar, en person som ska mötas upp senare, en 1177-koll, en kontakt med en ev medförälder, släkting eller barnvakt. Ett recept som blir handlingslista på Ica en halvtimme senare. 

Oavsett så spelar det ingen roll. 

Om en förälder uppenbart inte har uppsikt över sitt barn är det klart att vårt medmänniskoansvar/civilkurage nödgar oss att säga nåt, men det gäller ju oavsett anledning

Det kan ju också vara så att det är förälderns sätt att koppla bort lite och att det är just i parken barnet är lite mer självgående än annars, det gäller ju att passa på då. Det kan vara det enda andningshålet. 

Och faktiskt, även om det bildgooglas Kims senaste dress så är det inte vårt problem eller vår plats att döma. 

Vad säger du? 

Diskussionen redan igång på min insta, hehe.lite mer …

Impulskontroll noll.

Detta är en tandkrämsmacka gjord av Nikki-Lo i obevakat ögonblick.Det är som sagt extremt på vissa fronter just nu, impulskontroll, eller brist därav, är en av dessa. 

Säger vi att hon inte får göra nåt så triggar det. Vi ju kan omöjligt punktmarkera henne varje sekund, därför har bla detta inträffat nyligen:

Min hood och lite andra kläder har klippta hål.

En verandadörr har en liten ritad figur på utsidan.

Ytterdörren har leriga magavrtyck i låg höjd.

Gul väggfärg på grå vägg i uterummet.

Gröt noggrant insmetad på båda armstöden på en av fåtöljerna. 

Pers nya ansiktskräm på tv:n.

Vår tandkrämstub sönderklippt.

Barnens tandkräm, som synes på bilden ovanför, på knäckemacka.

Tuschpenneteckningar på lakan.

(Detta är bara lite av det som hänt. Inom ett smalt område dessutom, jag har tex inte ens gått in på allt stackars småsyskon (och föräldrar) utsätts för.) 

Och vi låter inte saxar, tuber, pennor, färger etc stå framme, vi är noga med att plocka undan. Men inget kan riktigt stoppa hennes vilja av fasen STÅL (!) hon tar en pall, stol, eller annan lämplig möbel, klättrar och hittar. Det är faktiskt galet, vet inte om jag vet nån annan unge som skiter så fullständigt i vad vuxna säger. Det är som att hon är frustrerad och vill få utlopp. 

Det är tufft.

Samtidigt. Vi har kunnat återställa allt nästan och hon har ju andra sidor med som väger upp, såklart, flera gånger per dag är hon så charmig att jag smälter, men jäklar! Ibland tror jag jag blir galen!

Plus, som jag har skrivit många gånger, vi har sökt proffshjälp, och i höst ska vi via den, testa lite nya grejer. Vi håller hoppet uppe och tänker hela tiden på att hon bara är fyra, att hon inte medvetet och uttänkt är taskig utan att hon bara känner så starka känslor att hon inte kan hantera dom. Annat än genom att bli arg, ledsen eller sur. Eller att agera ut.

AFK …

Mitt surf är slut trots att jag köpt skitmycket extra per månad. Det är därför jag inte bloggar mkt eller lägger upp grejer på YT. Hatar teknik på det sättet. Fulla mobiler, moln, utrymme och sånt. 
Jag har köpt en extern hårddisk och ska försöka hitta bra metoder, men ändå. Grrrr!

Just nu är jag hos Pers syster och snor wi-fi. Mitt surf förnyas tydligen i morgon. Hörs då! Vill skriva om vårt Regnbågskalas ju!

Visar dom här tre små bilderna så länge.

Uppfostran, vad är det?

Det är fasen tufft nu. Så tufft att jag och Per nästan börjat ”tappa det lite” ute bland folk ibland. Som idag på Falkenbergs mindre variant av GeKås som heter Fynda. Och sen på Ica. Vi var så stressade och alla fyra hade vi våra egna agendor. Tillslut var det jag som nästan ställde till en scen vid kassorna. Och på Ica, när jag skulle hämta ut ett paket. Nikki-Lo var arg som fasen för att hon inte fått några burkar lera hon hittat inne i affären och upprepade om och om igen ”FULA mamma! FULA mamma!” Jag försökte tänka klart, hålla mig lugn, minnas tipsen om lågaffektivt bemötande etc men när folk började vända sig om och alla mina försök att få henne på andra tankar misslyckats så blev det lite tjafsigt där med. Känner mig inte som en bra förälder direkt. Så när jag la upp den här bilden på Instagram idag ich fick första kommentaren så var jag jäkligt tacksam för stödet jag fick sen. Tack!!

Jag vet ALLT om barn och föräldraskap!

Hehe, skämtade bara, det är snarare tvärt om. Ju mer jag lär mig och upplever desto mindre fattar jag att jag inte vet. 

Igår hade vi en ganska liten unge här på besök och plötsligt befann jag mig i tankar ich funderingar jag nästan glömt. Det fick mig att tänka på den här krönikan hag skrev flera året. En lista på tio punkter till alla som ska få bäbis. Den sista punkten är viktigast. Oskar du läsa den HÄR så undrar jag var du tänker om ämnet och om jag glömt nåt. Massa kramar!!

Test: är du på landet?

Landet, landsstället, sommarstället, stugan, sommarstugan. Kärt barn har många namn och oavsett om du hyr, äger eller lånar så finns det vissa saker som liksom bara hör till ett sånt där hus. 

Så här kommer mitt test. Som vanligt väldigt ovetenskapligt:

Är du på landet?

Svara ja eller nej på följande frågor:

  1. I varje rum finns något av furu
  2. Stugan har minst en bonad och ett annat textilt konstverk så som broderi etc
  3. Vid dörren står minst ett par sk foppatofflor och ett par träskor
  4. Du har sett minst en silverfisk sen du kom hit
  5. Kran/dusch-vattnets temperatur har stört dig på ett eller annat vis vid något tillfälle
  6. Ett fönsterbräde utan en torr död fluga känns nästan lite udda
  7. Gräs på golv är också golv
  8. Du börjar så smått undra hur många olika typer av spindlar en och samma byggnad kan inhysa
  9. Allers från 1991 är rätt trevlig läsning
  10. Det finns många charmiga lampor
  11. Såklart finns det en tavla med en hund eller ett barn eller helst med båda motiven ihop 
  12. Du har en närmre relation till kiss och bajs än resten av året
  13. Du undrar när det ska bli så där som du tänkte, med ”lata dagar” i hängmattan med en bra bok
  14. Du har övrigt att önska när det kommer till tv-utbud, uppkoppling och/eller täckning
  15. Den lokala butiken är lite udda
  16. En macka är också lunch
  17. En rabarberpaj med vaniljsås är också middag
  18. Du har sett minst en leksak som påminner dig om din barndom
  19. Just nu använder du fler broderade dukar, lakan och handdukar än vanligt
  20. ”Hur små var kaffekopparna förr egentligen?” har du undrar nyligen

Svarade du ja på minsta hälften av påståendena så vet du: du är på landet!

    Annars, gå på loppis och köp grejer av furu, bonader, små koppar och annat så art det blir som det ska! Glöm inte foppatofflorna.

    Var du på landet? Nåt jag missat? Nåt som kändes igen? Svara gärna i kommentarerna. Hade varit himla kul! 

    Koja till alla!!

    Till alla som har våningssäng eller typ bara en säng: gör koja. Fy fasen vad mysigt det är. Fyra metallkrokar med liten skruv i ena änden, ett snöre och två lakan, sen är det klart. Extra kuddar, gosedjur, ljusslinga och Alfons på iPad är bara bonus. Tänk att fika här när det regnar eller kanske åskar?! En krok i varje hörn …… och så en som lite snörstöd på långsidan.Jag tänker att för vanliga sängar borde det väl räcka med ett par rundstavar/stavar/brädor fastsurrade med spännband vid sängbenen och så krokar i dom, eller?

    Godnatt!