Diy: piffa solglasögon med vanligt sketet nagellack.

Hej! Dags för ett litet doityourself!

Detta lilla pyssel går ju såklart att utföra betydligt mer noggrannat och proffsigt, men detta var vad jag hann mellan lekar, blöjbyten och fika i parken igår. Jag offrade ett par gamla plastbågar från Monki i en färg jag inte är så peppad på längre. Som vanligt så glömde jag ta en riktig före-bild, men av den här bilden framgår ungefär hur dom såg ut. Mörkgröna i matt semitransparent plast. 3-4 år gamla. Minst. Men fin modell, sköna, lätta och bra ”ljus” i. (Enligt mig.)Jag började med en beige-aprikos grund.Lite toningar i mintgrön och rosa. Här hade vi kunnat avsluta med ett genomskinligt lack, men då blir dom lite för lika ett par andra jag har.Lite random avlånga fläckar i vinrött.Sen avslutade jag med ett klart lack med små bitar av svart och vitt i. Lite strössel-konfetti-känsla liksom. Väldigt förlåtande och bra avslutning som band ihop allt, särskilt fläckarna blevmindre distinkta. Som sagt hade detta ju med fördel kunnat göras med mjuka små penslar och nån superlackfärg eller sprayfärg och tejpmaskerade glas för ett mkt mer perfekt och hållbart resultat. Men detta var liksom på min nivå just nu. Rätt nöjd ändå. Jag tror på riktigt att jag kommer använda dom. Och det här diy:et har ju oändliga möjligheter när det kommer till kreativitet, fantasi, färg, textur, mönster, färg- och mönsterblandningar etc. Det går ju att limma på vad som helst på bågarna dessutom. Gör du några du med så skicka gärna länk!

Massa kramar! Snart börjar temavecka nummer ett. Spännande!

Puss!

Regnbågscupcakes!

Jag la just upp precis samma grej i sociala medier, men kan inte hålla mig:

Alltså ursäkta för skryt, men dom blev så JÄÄÄKLA GODA!! Muffinsen gjorde jag efter recept från Karolins Tegelaar aka @swedishvegan s app, (sök Kakboken utan ägg och mjölk. Jag använde mig av bottnen till kärlelsmums) och dom jäklarna blev ju fasen helt perfekta! Lätta, mjuka och fluffiga. Bästa jag nånsin gjort, helt förvirrad här!För den som blir sugen kommer här en liten beskrivning av dom små underverken nerifrån och upp: 

🍫En chokladbit i botten på varje form som en liten surpris, sånt gillar vi. (av märket ichock, den med kakbitar i)

🍮Själva muffinsen.

🍩Ovanpå den en höftad och påhittad chokladglasyr av bl.a. mörk choklad och kokosflingor med smak av kaffe och lite salt. Jag bara smälte 2/3 choklad med 1/3 matfett och tillsatte det andra på måfå.

🍌När glasyren stelnat placerade jag en bananskiva att bygga ”swirlen” på.

🍭Sen spritsade jag en improviserad banankräm av en banan, ca 1/2 pkt Alpros vispgrädde  (som jag färgat i rosa, blått, grönt och lila) och lite eko vaniljpulver till en liten topp. 

🍫Lite riven choklad.

🍩Överst droppade jag lite mer chokladglasyr.

🍌En tunn bananskiva på det.
Mmmm! Blev så glad att Per gillade med. 

Lite stolt. Jag?

Prata med kidsen om Manchester-attacken?

Nej, det går ju inte! Inte med en två- och fyraåring iallafall. 

Eftersom vi omöjligt kan exponera kidsen för grejer dom inte kan greppa när det kommer till händelser runt om i världen, den fruktansvärda terrorattacken nu i Manchester tex, blir det ännu svårare att hantera nyhetsflöde, känslor och tankar. För mig blir sådana här terrordåd på nåt sätt ”overkliga” och väldigt svåra att ta in. Jag hoppas att du inte missuppfattar, men ibland kan jag känna att mitt psyke medvetet/omedvetet (?) skärmar av mig och nästan gör mig lite förlamad, som att det försöker skydda mig, för om jag helt tar in alltihop så väcker det så starka känslor att jag har svårt att hantera dom. Jag upplever ett tabu kring detta. Att jag nu skriver som jag gör skulle kunna resultera i kommentarer som ”nu handlar ju inte detta om dig!” ”Stackare, sluta gnäll, var du i Manchester, eller?” Och liknande. Och jag förstår infallsvinkeln. Allas våra tankar är SÅKLART hos offren och deras nära. Men vi alla kan ju tyvärr inte bara stanna upp och helt dedikera oss till dom som drabbats, vi har ju en vardag med rutiner, familjer, ansvar och plikter etc som vi måste fortsätta få att fungera.

Det blir också svårt att agera, jag känner mig ofta helt handfallen, men att prata funkar ju. Både med vänner och med barnen. Vi kan ju inte prata specifikt om dådet hemma men allmän medmänsklighet och just tolerans står nu överst på pratagendan. 

Men EN LITEN, liten sak kom vi ändå på att vi kunde göra!

För att påminna oss själva och alla vi möter om tolerans och mångfald, om det viktiga i att låta alla människor få leva på lika villkor så klär vi oss idag i lite gött regnbågstema, rockar sockor och av bara farten ett par skor. Alltid något. 

Dom av oss som är föräldrar, pedagoger, barnskötare, släktingar, syskon, bonus- eller styv-personer eller som umgås med barn på andra vis får inte glömma eller förringa ansvaret och uppdraget vi valt som förebilder. Små saker kan förändra eller iaf bli en liten pluttbit i en bra grund. Det kan räcka att vi visar att vi bryr oss om, frågar även främlingar hur det är, att vi ser varann, bekräftar etc.

Svårt detta!

Hur tänker och/eller gör du?

Lifehacks of the day enligt may. (Mig)

En fin akvarelleffekt på jackan? Det blev textilfärg (från panduro) kvar efter Pyssellördaginspelningarna. (Mitt barnprogram på Barnkanalen som inte verkar återkomma, sååå tråååkigt!) Jag blandade med mycket vatten i en liten skål och hällde. Flera olika väldigt ljusa färger. Diska alla tallrikar, penslar, skålar, vattenglas etc du använt noga och direkt, vi lärde oss den hårda vägen att färgen sitter! Jag lät jackan , som var rätt blöt, torka i säkert två dygn och sen tvättade jag den i maskin för att få bort ev rester. Nöjd! Fast det var mer pyssel än lifehack. NU KOMMER ETT ÄKTA LIFE HACK! (Engelska skrivs isär, eller hur?)Gråsprängd utväxt och inte hunnit bleka? Mörkhårig med grå stråk som du inte hinner/vill färga bort permanent? Inget nytt eller banbrytande, men en gammal mascara gör the sus!! (Som i ”susen”.)God morgon! Och första temaveckan börjar snart. Förskola, snippa eller kropp?

Kommentera! Andra förslag mottages med!

Och jag har ju precis kommit igång och behöver all hjälp jah kan få. Så vill nån tipsa, dela eller har förslag till mig hur jag får fler läsare så är jag tacksam de Luxe!

Kram och godmorgon!

Kirran.

Första frostingen.

Jag har börjat bli lite sugen på att bli en sån som gillar att baka. Så jag har laddat ner Karolina Tegelaars app, skaffat  hennes tårtbok köpt massa spritstyllar, formar, färger och sånt. Jag har inspirerats av min kompis Sara All, Karolina som jag just nämnde och såklart fina bästa (mattidningen Vegos) Mattias Kristiansson. Så jag bara testade mig fram lite vilt idag med det som fanns hemma. Hade jag haft mer tid hade jag gjort massa annat, men nu fick det bli lite improvisation. Nu har jag iaf gjort banan/vaniljkräm, kokos/blåbärsfrosting på vanilj/citronmuffins. Faktiskt supersmaskigt. Men frosting är så himla sött! Den här är gjord på kokosfett, florsocker, soyghurt och lite annat. Men det krävs ju mycket florsocker för att kunna spritsa bra. Nåt tips? Ska testa att göra på färskost, det borde ju bli mindre sött. (”På macka” från oatly eller Tofutti naturell funkar bäst. Iaf när jag gjort cheesecake.)

Lite kladdkaka med vispgrädde och banankräm. Jag hann inte finfördela bananen tillräckligt, så bananen fastnade i tyllen, så jag fick tillslut bara klicka ut den lite skevt. (Nu har jag lärt mig det. Mixa bananen först!)En halv av varje var mer än nog. Mycket mer än nog, vi slängde nog hälften.Hoppas ni har en fin lördag. I morgon ska jag få webbhjälp av min granne Anna för jag har massa klipp jag inte kan ladda upp på youtube från iMovie på mobilen pga utrymmesbrist. Då ville iPhonen att jag skulle köpa till utrymme, då gjorde jag det. Sen funkade det perfekt! NOT!

Jag får hjälp i utbyte mot att jag fixar hennes naglar. Jag har köpt ett hem-kit från Linda Vista. Base-lack, färg, top-lack, lite olika vätskor som behövs och en uv-lampa. Så nu gör jag gel-lack-naglar på löpande band. Typ. Det känns så himla knasigt att JAG plötsligt ”gör naglar” och nästan ”har naglar”, har aldrig nånsin brytt mig om sånt (förutom roliga nagellack och sånt) och gör det knappt nu heller. Men det är enda sättet  för mig att ha naglar lika långa som fingertoppen. Det är verkligen galet, dom delar sig åt alla håll annars. Puss!